Förmiddagen blev en känslomässigt jobbig dag. Mamma har inte så mycket ork för annat än att ta hand om Edina och ändå dyker det upp saker som gör att livet blir jobbigt på andra plan. Vi promenerade och träffade Tereza och Gustav och umgicks med dem nästan hela dagen. Det var gott för oss att träffa dem. De är verkligen hur gulliga som helst.

Mamma glömde att ta fram kameran eftersom hennes tankar var okuperade av annat. Några bilder hemifrån blir det dock. Efter det att mamma slutat ge fruktpure har Edina till slut börjat äta lunchmaten igen. Vi är båda glada över att skrik- och gråtluncherna är över (för tillfället i alla fall). Edina är som en solstråle nästan jämt numera.

Eftermiddagen blev bra efter kontakt med pappa. Det känns skönt att veta att pappa och mamma har samma mål vad gäller Edina.