Det har varit en tung vinter. Först har jag haft diverse konstiga symptom med ont i muskler, trött och en månad innan jul fick jag så ont i mitt bäcken att jag knappt kunde gå. Ett tag var jag övertygad om att jag hade cancer på slutstadiet och var nära döden. Nu har det dock börjat vända. Har dessutom fått remiss till en smärtklinik. Vill ju för fean kunna gå i några år till. Blir så förbannad av att vara begränsad av min egen kropp. Att inte kunna röra sig gör dessutom att jag går upp i vikt.

Utöver det så har Edina varit mycket sjuk efter jullovet. Hon är dessutom i sin värsta trotsålder. Kombinationen sjukt barn i trotsåldern och sjuk mamma är inte den bästa.

Min fantasi har som ni säkert redan anat skenat. Om nätterna har jag legat vaken och funderat vad som ska hända med Edina om jag dör. Det finns de som skulle ta henne till sig, men jag är ju övertygad om att det är mig hon hör samman med under sin barndom. Det är här i Stockholm hon har sin trygghet, med närhet till alla som funnits där sen hon föddes.

Efter regn kommer solsken. När alla sjukdomar börjat lägga sig har vi varit på teater, baka pajskal, tatuera varandra och att baka muffins sen sist. Lite mer har vi också hunnit med, som att t ex umgås med kära vänner på diverse håll. Blivit bjudna på mat och gott sällskap.

Här kommer en bild på två nytatuerade tjejer från i fredags kväll.

Nu passar vi på att njuta.

I dag var Edina på fyraårskontroll. Resultatet var att hon var långt framskriden i sin utveckling (berätta nåt som jag inte redan visste). Sen har hon synfel på ena ögat så det blir besök på Huddinge för synundersökning. Vi har varit på synundersökningar sen hon var liten då jag alltid hävdat att hon skelar. De har dock inte kunnat se det på undersökningarna. Hon har förmodligen haft synfel på ögat hela tiden. Det är dock litet och inget jag oroar mig för.

Nu har jag varit hemma m vård av barn i över en vecka. I söndags trodde jag att Edina höll på att bli frisk. Tyvärr falskt alarm. Verkar som att hon fått mycoplasma. Hon har fått antibiotika men är medtagen.

I dag åkte vi i alla fall en snabbis till Skärholmen (på läkarbesök). På väg hem tappade jag plånboken. Jag var helt övertygad om att en kvinna som kom fram till oss hade stulit den. Spärrade korten så fort vi kom hem. Sen ringde en klart påverkad man och sa att han hade lämnat in plånboken på polisstationen i Skärholmen. En stund efteråt ringde en kvinna från polisen. När jag berättade att jag redan visste sa hon: - "Jaha, han hann med det det var ju trevligt. När han var här skrek han och gormade som bara den".

Med dessa ord i åtanke och det tidigare samtalen hade jag i ärlighetens namn inte så många förhoppningar om att innehållet skulle finnas kvar. Gissa om jag blev förvånad när till och med enkronorna fanns kvar. Är dock inte ledsen för mina stulna fördomar.

Fick länsa Edinas spargris för att kunna åka och äta på MAX. Sen förde jag över pengar på min änglalika grannes konto så tar hon ut kontanter i morgon.

VAAAAAAAAAB och plånboksförlust till trots känner jag att denna dag var förgyllande. Att omvärdera fördomar till det bättre kan verkligen glädja en inombords.

Att avsluta dagen med middag på MAX tillsammans med Anna och Loke gör ju dagen extra bra. Tack för bästa sällskapet vännerna!

Under inverkan av alvedon har vi hunnit äta pannkakshjärtan. Vi har även hunnit prata om att katter kan klättra upp i träd men att de inte alltid kan klättra ner. När Edina förstod att brandmän ibland hjälper katter ner från träd sa hon: - "Då finns det superhjältar, fast de inte kan flyga". Och superhjältar är de verkligen. Vi tackar alla superhjältar för att de gör ett fantastiskt jobb och skänker dem var sitt hjärta.

Edina fick en hemsk hosta i går och feber i natt. Tror det är virus nummer två. Vi skulle testa hennes vingar i går för att se om hon var dagisklar i dag. Vi besökte Liljeholmen med en vän och då började hostan.

Det är en tärd liten pyrelisa som sitter bredvid mig i soffan efter en middagslur och alvedon. Stackar lilla älskling.

Just nu känns det sekundärt att det inte blir någon kurs och hotellvistelse. Ska försöka omboka i morgon.

Jag har ett dilemma. Min kropp ser ut som en stor potatissäck. Visserligen rätt mjuk och go. Friskvårdstimmen på jobbet är borttagen och jag har svårt att finna tid att träna numera.

Har funderat på hur jag ska frigöra tid för träning. Nu har jag kommit fram till lösningen. En boxarsäck. Om jag tänker på Reinfeldt så börjar jag osökt att tänka på alla som utförsäkrats, på alla fattiga barn som tillkommit sen 2008, på ... Listan är lång. Om jag slår ett slag på säcken för varje utförsäkrat och fattig så kommer jag att få slå många slag med Reinfeldt på näthinnan. Herregud sommaren 2011 here I come.

Det bästa av allt. Jag kan göra det hemma om jag bara köper en boxarsäck.

Nu har jag gjort bort mig. Köpte en Zylo med abonnemang hos Telenor av en telefonförsäljare. Telefonen har gått sönder. Man hör inget i luren om man inte har högtalarfunktionen på.

Ringde Telenor och de sa att det bara är att gå till någon butik och lämna in den. Sagt och gjort jag gjorde som jag blivit tillsagd. På butiken sa de att de inte tar emot den då jag tecknat abonemanget via ett visst telefonförsäljarbolag. Chefen kom ut och sa att de skulle låta det passera denna gång.

Jag hade tur och hoppas på att de kan fixa telefonen. Känner att jag inte orkar kolla alla klausuler varje gång jag gör ett inköp. Undrar just hur många som orkar kämpa vidare i sådana här fall för att få ut sin rätt. Hur gör du för att värja dig mot dessa lurendrejare? Trist att man ska behöva känna att systemet bygger på att lura konsumenten.

I dag har vi haft tacofredag. Det har vi börjat med för att slippa matlagning och förlänga helgen lite. Om man skippar ost och ersätter grönsaker med burkmajs behöver man inte skära en massa. Bara att lassa på.

Nu har vi haft VAB i tre dagar. Få se om det blir kurs för min del nästa vecka. Vill verkligen att hon ska bli frisk. Längtar efter att få sova ut. Ska nämligen ha barnvakt och bo på hotell.

Trots VAB ingen vila. Fick nya soffan i helgen. Med grannars hjälp har jag fått hem den. Ett stort tack för att ni finns. Sen skulle den skruvas ihop. Nu är det bara att städa upp efter allt kalasande kvar   .

Vi tog ett litet bad mellan pysselstunderna. Edina pysslar i godan ro igen. Fick gips och formar i födelsedag. Hon är rädd om sin coola tröja med Svampbob så den fick åka av en stund medan hon målar dem.

Nu har vi firat Edina i tre dagar. Fredag Aquaria, lördag kalas och söndag kalas.

På lördag förmiddag kom pappa och firade Edina. Under tiden gjorde jag tårtan. Stressigt blev det för den misslyckades flera gånger. Till slut när jag var klar och Edinas pappa gått trodde jag att jag hade ca 1,5 h kvar innan gästerna kom. Då ringde det på dörren. Helt svettig fick jag ta emot gästerna som ramlade in. Edina var hellycklig och tårtan uppskattades till fullo av lilla damen. Summan av kardemumma kan man säga att det var ett himla kul kalas. Jag blir så glad av att se att mitt barn är glad.

På söndag var det ett något mindre kalas med vänner. När alla fyra barn med mammor ramlat in och inga fler kom sa Edina: - "Mamma kommer det inte fler? Det är inte så många kompisar här". Då tänkte jag "Suck"!

På kvällen när vi skulle sova pratade vi om de dagarna tre. Allt var så bra och lördagens kalas var "värsta festen" enligt Edina. Själv har jag halsbränna av allt hembakt. Nu sommar 2011.

Tack alla för att ni gjort denna helg så speciell. Ett extra tack till Anna och Loke som kom på lördag kväll och för den hjälp jag fick innan söndagens kalas.

Varje år när i anslutning till Edinas födelsedag tar vi ledigt. I dag var det dags igen. Vi tog ledigt och den här dagen åkte vi till Aqvaria. Medan vi roade oss där blev vårt hem städat.

Det blev verkligen en lyckad dag. Att se på fiskar verkar vara världens bästa barnaktivitet. Edina tycker att det var minst lika roligt som Junibacken.

På vägen hem somnade Edina och då passade jag på att slå in presenterna när vi kom hem. När hon somnat i kväll gäller det att hålla sig vaken så jag kan lägga presenterna invid sängen. Hon lär ju vakna före mig i morgon så då gäller det att överraskningen ligger bredvid sängen.