När jag lästa artikeln i Aftonbladet om Helle Klein och hennes Borreliainfektion så såg det först ut som att hon gått till en läkare på vårdcentralen. När jag läste att läkaren tagit uppföljande prover för att se om Borrelian var borta så förstår jag att hon omöjligt kan ha gått till vårdcentralen. Hon har skickat prover utomlands och som så många andra så skyddar hon läkaren som hjälpt henne.

Synd bara att hon inte är tydligare med att hon fick vända sig till ett annat land för vård.

Om jag fattat allt rätt vilket inte är säkert så kan man med IgA värdet avgöra om Borrelian är aktiv. IgA brukar dock inte visa när det gått en tid som i Helles fall.

Rätta mig gärna om jag har fel.

I helgen har vi umgåtts med vuxna utan barn både lördag och söndag. Under dessa två dagar har fokus legat lite mer på mig än vanligt. På söndag fick Edina nog. När sällskapet som bestod i Sofia stannat fyra timmar och fokus inte var på Edina hela tiden så började hon bombardera mig och Sofia med teckningar. Kan inte låta bli att bli lite stolt över hennes kreativa sätt att uttrycka känslor samtidigt som jag inte kan låta bli att skratta tyst för mig själv. Jag tyckte det var jätteroligt när jag såg att figurerna hon gett till Sofia räckte ut tungan.

Edinas kommentar när Sofia gått hem var att det var fräckt att prata med mig hela tiden och inte leka nästan någonting med henne.

Så klart skrattade jag inte åt henne. Bedöm själv hur du skulle reagerat.

Dessa två fick jag.

Dessa två fick Sofia.

Har hittat en sida med lite Monster High spel och pyssel. I dag gjorde Edina ett id-kort med sig själv som en Monster High-figur. Hon fick även ett eget Monster High namn. Elakio Drakenne är absolut den sötaste Monster High och min absoluta favorit.

Att få ett barn som lider av en svår allergi som gluten och som dessutom har svår astma som måste medicineras samt att som ensamstående bli svårt sjuk med litet barn lär en mycket om människor.

Aldrig tidigare har jag upplevt att så många vill sparka på en som ligger. Det märks att människan är ett djur. Ibland när jag tittar in i vårt akvarium och ser en fisk som inte mår bra och ser hur de andra fiskarna ger sig på den tänker jag att vi nog inte är så olika i alla fall.

Under de senaste fem och ett halvt åren har upplevt hur vänner vänder en ryggen, hur läkare använder hot när man inte accepterar diagnosen psykisk utbrändhet och hur förskolan vänt mitt barn ryggen. Förutom det som hänt tidigare så bestämde förskolechefen att förskolan skulle sluta medicinera Edina i går utan att informera mig. Allt detta för att läkaren skrivit ett intyg som förskolan inte godkände. Trots att Edina haft samma medicin i fyra år så kunde de inte vänta tills det nya intyget kom. När jag hämtade Edina i går så talade en pedagog om för mig att förskolechefen beslutat att de inte får ge medicinen längre. Ingen hade ringt mig. När vi gick hem sa Edina: - Mamma jag ville ha medicinen för jag har haft jobbigt att andas.

Jag kontaktade stadsdelen direkt jag kom hem. Stadsdelen tog inte sitt ansvar och stöttade mig i att förskolan måste informera mig om de slutar att medicinera mitt barn. Turligt nog har jag arbetat hemma i dag och kunde gå till förskolan och inhalera Edina vid de två tillfällen som krävs. Hon ville så gärna gå till förskolan. Stadsdelen har dessutom ålagt förskolan att ge Edina medicinen till det nya intyget kommer.

Enda sättet att försäkra mig om att förskolan inte fattar beslut ovanför mitt huvud igen utan att höra av sig till mig var att polisanmäla händelsen. Så nu är det gjort.

I mitt samtal med stadsdelen framkom det att personalen på förskolan tycker att Edina verkar frisk. Det innebär alltså att de misstror mig som förälder och i förlängningen även Edinas barnläkare. Nu vill de träffa barnläkaren för att få bekräftat att Edina verkligen är sjuk. De verkar tro att jag förfalskar intygen.

Här hemma sitter vi och inhalerar Edinas medicin med hjälp av en maskin varje morgon och kväll. Vi kämpar på med en astma som jag skulle kalla rätt svår och så tycker de på förskolan att de hur som helst kan sluta inhalera henne på förskolan för att de tycker att Edina verkar frisk. 

Nu undrar ni säkert varför jag låter Edina gå kvar på förskolan. Jo det finns måna anledningar, men här kommer några:

1)  Det är samma förskolechef på hela området här vi bor.

2) Edina har sina vänner på förskolan och trivs.

3) Efter en lång kamp med förskolan om maten så har det börjat en helt ny kokerska i köket som klarar att laga mat till ett glutenintolerant barn. Edina lider inte av magsmärtor om kvällarna längre. Jag har varit inne i köket upprepade gånger och berömt kokerskan för hennes insatser. Om jag tänker helt egoistiskt så vill även jag ha ro i sinnet nu när Edina mår bra i magen.

Den mänskliga naturen har dock feltolkat signalerna om min svaghet de senaste åren. Jag har arbetat i motvind med ett sjukt barn, men min kamp har gett resultat och att jag är sjuk innebär inte att jag är mentalt svag. Jag är stark och jag slår bakut när någon inte tar mig och mitt barn på allvar. En sak som jag finner är ironisk är att detta förmodlingen aldrig skulle hända om jag inte varit ensamstående. Det är alltid lättare att ge sig på en person än flera. Så är det nog även i akvariet.

Själv tycker jag att jag borde få hurrarop och applåder som klarat av flera år utan nästan någon sömn. Trots sömnbrist har jag kämpat mig till en utredning på mitt barn som faktiskt lett till att hon kan må bra. Jag borde också få hurrarop och applåder för att jag sökte hjälp utomlands och inte fann mig i att vara dömd till sjukdom resten av livet. Ja det finns mycket att hurra för för jag har gjort det jävligt bra och har lyckat vara en bra förälder motgångarna till trots.

Jag kanske verkar vara som den svaga fisken i ett akvarium men i slutändan är det kanske jag som äter upp den som nafsar mig i skinnet.

Hallå alla laktos- och glutenintoleranta som vill äta mjölkchoklad. Det finns en laktos- och glutenfri chokladkaka som man kan köpa på finlandsfärjor som heter Brunberg. Den tillverkas hos Brunbergs Oy.

Förutom att Brunbergs Oy verkar ha ett allergitänk bakom sina produkter så har de bytt ut namnet "negerkyssar" till "kyssar" på sina skumtoppar. Det visar att de har ett IQ nog för att lära sig att använda nya ord för att byta ut gamla opassande. Det känns lockande för mig.

Har skickat en fråga till Brunbergs Oy om chokladkakan finns att köpa i Stockholm. Skriver mer när jag fått svar. Annars får jag väl boka en tur med Vikingline som har den i sitt sortiment.

Tyvärr verkar Birka bara ha den variant som är både socker och laktosfri i sitt sortiment. Tidigare hade de även den som endast är laktosfri.

OBS! Den är inte mjölkfri så den är gjord på mjölk. Innehåller inte soya. Den enda som jag kunnat hitta i sitt slag.

Har inte orkat skriva om utvecklingen med behandlingen av Borrelia, Twar och Erhlician. Min mage skriker av smärta när jag tar antibiotika. Numera kan jag inte ta mer än 1/4 Doxyferm på förmiddagen och 1/4 på kvällen och ändå skriker magen NEEEEEJ!

Håller på att gå över på örtbehandling men har inte fått örterna än. Har fått ett örtprotokoll att följa av min läkare och har ställt en förfrågan om pris till Centrum für Vitalität und Prävention.

Trots motgångar så har jag blivit bättre. Det som återstår är att jag inte har full känsel när jag drar med fingrarna lätt över ansiktet och så brusar det runt hela huvudet som att jag fått bedövning som hos tandläkaren. Sen har jag fortfarande symptomen av Twar. Ehrlcian har lyst med sin frånvaro de senaste två veckorna.

Ett annat symptom som är kvar och som just nu är nästan jobbigast av allt är att jag har stora problem med minnet och närminnet.

Här är listan med alla symptom som försvunnit just nu. Symptomen är inte konstanta utan kan komma och gå från dag till dag. Det känns dock som att läget börjat stabiliseras:

Huvudvärk
Yrsel
Nervsmärtor i ansiktet
Nervsmärtor i tandraderna
Känselbortfall i ena armen, runt huvudet, ansiktet, ryggen och båda benen men främst hälarna
Reflexbortfall i benen
Dimsyn
Smärtor i ljumsken (där jag blev biten)
Stel nacke
Hörselbortfall på ena örat nästan borta (kommer och går)
Inkontinens
Trött (kan bero på de andra bakterierna med och det är forftarande kvar)

Smärtor i bröstet

Högt blodtryck

Matthet i benen

För två veckor sedan började jag med frekvensterapi på HBZ kliniken. Första besöket resulterade i att smärtorna i låren försvann. De smärtorna har jag hela tiden härlett till Ehrlician. De har inte påverkats av intag av antibiotika. Har inte kunnat ta Rimactan som biter på Ehrlicia. Blev mycket piggare när jag började med frekvensterapi. Även om det gav snabbt resultat så har det gått för kort tid för att jag ska kunna göra en utvärdering av metoden. Har numera en apparat hemma som jag hyrt i tre månader. I den ligger flera program som tillsammans är över 6 timmar långt.

Under hela sjukdomsperioden har inte orkat testa så många metoder. Förutom antibiotikan så har endast 10 g C-vitamin om dagen hjälpt och nu kanske även frekvensterapin.

Kollodialt silver har hjälpt för många, men jag reagerar inte alls på det. Höll på ett tag och slutade för att testa igen, men det gav ingen skillnad någon av gångerna. Har därför slutat med det.

Både Borrelia och Twar är svåra. Beroende på stadium och sort så reagerar de olika på olika behandlingar och varje individ drabbas olika. Många blir svårt sjuka medan andra endast får symptom vid ansträngning.

Här hör ni Gunde Svan berätta om Twar och hur det har drabbat hans familj. Är faktiskt inte säker på att han bara har Twar. Han går till en läkare som inte skickar prover till Tyskland så... Läkaren han går till är dock mycket kompetent vad gäller Twar.

I går var dagis stängt så Edina fick följa med till jobbet. När dagen var slut sa Edina att hon haft en tråkig dag med mig. Under gårdagen gjorde hon gjorde en sång som hon gick runt och sjöng för alla min kollegor. I sången ingick att åskådaren fick räcka ut tungan, hoppa, snurra mm. Jag måste säga att jag tyckte det var rätt kul. De såg lite smått galna ut. T o m chefen ställde upp.

På morgon när vi träffade en av förskollärarna var det första Edina sa: -Jag var med mamma på jobbet i går och det var jättekul!

Hmmm...

Edina är en stolt ägare till en AIOLOS. Jag är en förtvivlad förälder som har ett barn som behöver en maskin för att inhalera astmamedicin.