I måndags när jag skulle parkera hemma började varningslampan för att ett elfel uppstått i bilen att lysa. Tempmätaren slutade att fungera och antisladdlampan lyste. Toppen! Vi som skulle åka för att ta prover på mig på onsdag. Då menar jag inte i Stockholm. Vi skulle på långtur.

Tur i oturen så var Loke sjuk så jag kunde låna Annas bil utan att inskränka på deras vardag. Så när onsdagen kom kunde jag, Edina, Linda och Siri åka som planerat. Barnen var glada och förväntansfulla. De var väldigt tålmodiga hela dagen trots att vi åkte 07.30 och kom hem kl 20.30 De fick handla var sin leksak och så åt vi middag på Max. En av Edinas favoritrestauranger.  

Ett så tråkigt syfte som att ta prover visade sig bli en toppendag. Denna veckas hjältar är familjen Rönnbäcks och Gradins. De har verkligen varit oumbärliga att ha i våra liv senaste tiden.

På måndag börjar jag att cykla. Bilen ska på verkstad först den 11/4. Så nu får den stå till vi åker upp till stugan med Anna och Loke ... Kanske måste provköra den innan bara.

Nu är i alla fall proverna tagna.

Träffade läkaren för provtagning i går. Symptomen tyder på att Borrelian är kvar. Får glädjas åt att symptomen inte tyder på Babesia eller Bartonella. Däremot tyder de på att jag eventuellt har Twar och Ehrlichia. Läkaren bedömde att jag har en medelsvår Borrelia. Det skulle i så fall innebära ca fyra månaders behandling. Med den behandlingen kommer även Twar att botas (om jag har det). Symptomen tydde endast något på att det även kan röra sig om Ehrlichia. Håller tummarna för att det inte rör sig om det eftersom jag inte vet hur svårbotad Ehrlichia är.

Provsvaren kommer att visa hur drabbad (av Borrelian) jag är och hur lång behandling som krävs. Svaret kommer m h a CD 57 att visa var på sjukdomsskalan jag befinner mig. Om jag endast lider av Borrelia och Twar kommer jag förmodligen att vara frisk inom fem månader. HURRA!

Har omvärderat var jag ska vårdas. Hade tänkt behandlas i Pforzheim, men har nu ändrat mig. Behandlingen där pågår ett år oavsett sjukdomsgrad. Är livrädd för antibiotikaresistens. Däremot ska man absolut behandlas till man är frisk. I annat fall kan det ju leda till antibiotikaresistens i alla fall.

I Augsburg behandlar man med både örter och intravenös antibiotika. De inriktar sig även på hur kosten påverkar tillfrisknande. De tar prover och följer upp patienterna. Behandlingens längd anpassas till om patienten blivit frisk eller inte. Låter sunt tycker jag. Vill ju inte hålla på ett år om jag inte måste.

Är lite osäker på den norska behandlingen. Den sker i huvudsak i tablettform och ger något sämre resultat. Ca 58% jämfört m 70% som blir helt friska om jag uppfattat det rätt. Behandling i tablettform påverkar även magen. De är dock mycket proffsiga på att vårda patienterna med mediciner som lindrar påverkan.

Det var lite kort om hur jag tänker just nu. Nu är i alla fall provtagningen avklarad. Ska skicka in papper och ansöka om ersättning för "Vård i annat EU-/EES-land eller i Schweiz" från Försäkringskassan i dag. Provtagningen kostade mig 7650 kr. Rätt mycket pengar för mig. I det långa perspektivet känns det som en fis i rymden, för tänk om jag blir frisk.

I morgon ska jag även avboka den inbokade vården i Pforzheim.

År 2000 blev jag jättesjuk och har aldrig blivit riktigt frisk. Har uppsökt läkare vid ett flertal tillfällen. Vid några tillfällen har jag frågat om det kan vara Twar. Det har hela tiden tillbakavisats och jag har inte heller forskat vidare i ämnet. Efter 11 år har jag accepterat att jag måste gå och lägga mig innan kl 20 för att orka och att jag har blåsor i svalget.

Om proverna visar att jag har Twar så har Borrelian kanske haft något gott med sig. För då kanske jag blir lika frisk som innan år 2000 och får mitt gamla lite friskare tillbaka.

Om jag har Twar kan jag säga att Twar kan jag leva med, men Borrelian känns som att den dödar ... långsamt.