På konstgjord väg har klådan och prickarna börjat ge med sig. Tavegyl och hydrocortisonsalva å klådan är väck. Vi är fortfarande hemma. En utflykt till vårdcentralen för att lämna urinprov och sen en liten promenad. Det är dagens stora händelser. Här hemma har Edina roat sig med att ta kort med sin kamera och att öva på att göra kullerbyttor. Lite alster från det som dokumenterats kommer här.

Här kommer en film på en av Edinas första kullerbyttor.

 Sen har vi börjat leta information på nätet om Uganda. Edina var nyfiken på Watusidansare. Det fanns inte så mycket om dem på nätet. Vet du något om dessa dansare så skriv gärna om dem i denna blogg! Sen kollade vi in Ugandas flagga i stället. Den är svart, gul, röd och i mitten finns en vit cirkel med den östafrikanska krontranan i. Färgen svart symboliserar folket, den röda broderskapet och den gula solen. Den blev Ugandas flagga efter 1962 då Uganda övergick från självstyre till självständighet.

Sen Edina föddes har hon haft klåda och ont i magen. Magen berodde på gluten- och mjölkproteinintollerans. Klådan har vi levt med från och till. Sen jul har den eskalerat. Förutom klåda uppstod prickar.

Ingen vet vad klådan beror på. I går blev den värre och tungan började klia. Sagt och gjort vi började packa för att åka till akuten. När jag blir orolig är jag inte världens bästa mamma. Jag får diarre och måste bajsa och sen blir jag totalt irrationell. Gånger som dessa skulle det vara skönt att vara två. Hur som helst så tog vi oss dit men då hade allt lugnat sig. Med oss hem fick vi allergimedicin för att klara natten.

I dag har vi varit på vårdcentralen. Jag tog med en lista som jag skrivit ner på allt hon ätit när prickarna uppstått. Läkaren tog allergitest på rubbet. Skönt att få bekräftat om det är det eller om det är något annat. Edina blev även remitterad till en hudspecialist för att utesluta en hudsjukdom som hänger ihop m glutenintollerans. Hoppas få svar på vad det är som plågar mitt barn. Någon som känner igen sig och kan ge något tips om vart vi ska gå vidare om detta inte ger något?

Som motvikt till min oro och ångest lägger jag in en glad bild från julafton.

Under flera års tid har man kunnat se ett program på Utbildningsradion som påvisar att barn med mörk hy och mörkt hår vill vara ljusa i hyn och ha blont hår. I programmet låter man flera barn se bilder på mörka och ljusa människor och välja den som är finast. Barnen i testet väljer "så klart" alltid det ljusa s k vackra alternativet. Som slutkläm låter man barnet välja en bild med den de tycker är vackrast och sen frågar man vem de själv är mest lik. Då pekar barnen med stor tveksamhet på det mörka barnet. Detta test är grymt och vinklat. Inte fean väljer Edina den ljusa dockan. Psykologitester med någon relevans pekar på att vi människor ofta dras till det som är mest likt oss själva. Inte alltid beroende på utseende utan på beteende. Tester har också visat att de som skaffar en partner där man kan se likheter med en själv oftare håller livet ut. Har inte läst alla rapporter i detta, men har gått ett fåtal kurser i mitt arbete som berör ämnet. Om jag lärt mig det på ett fåtal kurser borde de som gör ett sådant program veta bättre än att utsätta barn för detta grymma test som dessutom inte visar verkligheten. Vad tycker du om detta? Tycker du som jag att detta program ska sluta sändas så skriv en rad om det.

I övrigt är vi fortsatt hemma. Vi har det ömsom härligt och ömsomt jobbigt. Edina börjar bli piggare och därmet också rastlös. Ett favoritställe som hon hittat under denna tid hemma är fönsterbrädan i vardagsrummet.

I går roade vi oss med att göra minimellos. De kan verkligen roa barn. Hon kan leka med dem i timmar. Det är inte alltid det som kostar mest som är de bästa leksakerna. Edina visar stolt upp rockstjärnorna Cecilia t v och Edina t h. Hon har så klart valt hur de ska se ut.

Det börjar bli trångt i soffan när man ska dela den med hela familjen. Förutom mig och Edina så är det f v Vendi Goobi, Lisabelle, Loke och Edina. Vilken tur att vi beställt en ny större soffa.

Vi är fortfarande hemma p g a att Edina är förkyld. I går var jag tvungen att handla. Turligt nog var grannen Johanna hemma. Vi packade Edinas väska och gick över via källaren. Edina sa att hon ville vara själv med Johanna en lång stund så då passada jag på att handla. Vill inte ta med henne ut. Nu ska den jävla förkylningen väck. Vi håller oss inne denna helg. Efter att Edina fått egen tid med Johanna gick vi hem och lekte affär och kalas. Sen ramlade Edina och slog sig rejäl i huvudet. Som tur var fick hon inga symptom på hjärskakning.

Någon som har något tips om hur vi kan roa oss denna helg här hemma?

Recept på bullar och beskrivning på hur vi gjorde kommer längre ner. Måste börja med att ventilera när Edina klottrade på våra nymålade vardagsrumsväggar. När jag städade undan efter baket kom hon in och sa att det hänt en olycka. När jag frågade vad som hänt sa hon att hon råkat rita på väggarna. När jag gick in och tittade hade hon ritat inte bara en gång utan tre. Hon sa förlåt, men jag kunde inte ta emot ursäkten. Det har tagit mig över ett år att göra väggarna klara. Ensamstående, arbetande mamma som jag är. Alla tapeter är borttagna och sen spackling och målning på det. Det slutade med att Edina ville ringa och prata med mormor. Sagt och gjort. Det gjorde hon. Efter en stund kom hon in till mig och bad om ursäkt på riktigt. Mormor hade gett råd om hur hon skulle få mig mindre besviken. Sen gick vi in i vardagsrummet och försökte ta bort klottret. Hurra det gick! Vägg och takfärg på väggarna är det bästa som hänt oss. Dagens fråga är: Hur får man barn som är besatta av att rita att sluta rita på allt som kommer i deras väg?

Förutom incidenten med klottret så bakade vi gluten- och mjölkfria bullar med mandelmassa och kanel. Våra bullar blir bättre och bättre för varje gång. Först använde vi bara Lailas blåa mjöl, men då blev de lite kompakta. Nu testade vi att sätta i Jyttemjöl i blå påse. Det gjorde att de blev mindre kompakta. Nästa gång ska vi prova att minska tiden på första jäsningen och att baka ut med Jyttemjöl i stället för Lailas. Resultatet blev supergott, men allt kan bli bättre. Här kommer en bild på resultatet och efter det kommer receptet.

Här kommer en utförlig beskrivning på hur vi gjorde.

Deg:

100 g Carlshams margarin

5 dl Havremjölk

50 g färsk jäst för söta degar

1 dl strösocker

1/2 tsk salt

2 tsk malen kardemumma

7 dl Lailas

6 dl Jyttemjöl

1-2 dl Lailas till utbakning, nästa gång ska vi prova att använda Jytte i stället

Fyllning:

250 g mandelmassa

75 g Carlshamns margarin

3/4 dl strösocker

delade massan i två delar och satte 2 msk kanel i den ena

Så här gjorde vi:

Smält margarinet och sätt i mjölken

Tillsätt strösocker och kardemumma

Smula ner jästen

Rör om till jästen är löst

Tillsätt allt mjöl under omrörning

Vispa 10 min

Låt degen jäsa till dubbel storlek (Denna jäsningstid ska vi förkorta nästa gång)

Baka ut halva degen m Lailas (nästa gång ska vi testa med att använda Gjytte i stället)

Smula ut mandelmassablandningen över hela och rulla ihop. Skär sedan och lägg upp i formar

Gör om proceduren med nästa halva och sätt på mandelmassablandningen m kanel på denna.

Låt bullarna jäsa 15-20 minuter.

Pensla m uppvispat ägg och havremjölk.

Strö över pärlsocker.

Grädda ca 10 min i mitten av ugnen.

I går kom vi instormande något sena till min kiropraktor. Edina hade snor från båda näsborrarna ner till hakan. När kiropraktorn såg henne började hon skratta. Sen fortsatte hon att skratta när Edina berättade om sin förkylning och hur hon hostar högt och ibland lågt. Jag är hemma m vård av barn och ville inte ställa in mitt kiropraktorbesök då det var viktigt för mig. Därför fick Edina följa med. Sen fortsatte hon att berätta att hon fått en snowrace. Hon uteslöt inte att berätta om när mamma åkte och sladdade så ramlade hon av. Då skrattade kiropraktorn ännu mer. Inte konstigt att du har ont sa hon till mig. Ungefär så här såg Edina ut när vi kom in, fast föreställ er att det kom från båda näsborrarna.  

Efteråt gick vi och åt på en kinakrog i Farsta centrum. På väg dit gick vi förbi en helt fantastisk butik som heter "Systrarna Voltaire". I butiken fanns en massa färgglada inredningsdetaljer från Indonesien, lite glutenfria kex och en massa annat smått och gott som förgyller vardagen som t ex ätpinnar i glittriga fodral. Några av er känner säkert igen Renee Voltaires produkter som säljs i nästan varenda matbutik. En av systrarna är samma Voltaire. Denna nya fantastiska butik är något som jag drömt om att starta. Jag och min vän Anna hade planer på att åka till Marocco och importera inredningsprylar som vi kunde sälja på marknad. Detta slutade vi prata om när vi fick barn. Min dröm slutade inte där utan vid att öppna en butik som Systrarna Voltaires. Jag hade dock en tanke om ett fik i anslutning. Ett tips till systrarna kanske? Här kommer bilder från butiken och på några glutenfria kex vi inhandlade som Edina kan äta.        

En reflektion som jag gjorde i går och som jag undrat över fler gånger är: Varför kliar sig så många män i skrevet bland folk utan att genera sig? Har till och med sett några som stuckit in handen och kliat innanför byxan. Jag har inget svar. Hjälp mig någon?

Nu är det dags att börja blogga igen. Det händer så mycket som inte dokumenteras. När jag nu börjar om på nytt ställer jag mig frågan vad jag ska ha för strategi.

Denna gång ska jag försöka väcka tankar, och sätta ord på tankarna runt frågor jag ofta ställer mig till vardags. Det får bli strategin för denna nygamla blogg. Sen ska den förstås handla om mig och mitt sockergryn.

Dagens fråga är: Varför tycker man i allmänhet det är störande att någon nämner sig själv i tredje person?

Jag har alltid frågat mig varför. Har inget svar då jag inte tycker det är störande. Använder det själv ibland för att reta upp en och anna läsare. Barnsligt, ja jag vet. Jag är inte vuxnare än jag gör mig.

I min blogg har jag t ex länge använt mig av "Edinas och mammas vardag". Alltid har det retat upp någon. Jag älskar att vara mamma och kallar mig gärna för det.

En sak som hänt sen jag slutade blogga sist är att Edina säger smösås i stället för buzzo när hon vill ha smörgås.