Har inte orkat skriva om utvecklingen med behandlingen av Borrelia, Twar och Erhlician. Min mage skriker av smärta när jag tar antibiotika. Numera kan jag inte ta mer än 1/4 Doxyferm på förmiddagen och 1/4 på kvällen och ändå skriker magen NEEEEEJ!

Håller på att gå över på örtbehandling men har inte fått örterna än. Har fått ett örtprotokoll att följa av min läkare och har ställt en förfrågan om pris till Centrum für Vitalität und Prävention.

Trots motgångar så har jag blivit bättre. Det som återstår är att jag inte har full känsel när jag drar med fingrarna lätt över ansiktet och så brusar det runt hela huvudet som att jag fått bedövning som hos tandläkaren. Sen har jag fortfarande symptomen av Twar. Ehrlcian har lyst med sin frånvaro de senaste två veckorna.

Ett annat symptom som är kvar och som just nu är nästan jobbigast av allt är att jag har stora problem med minnet och närminnet.

Här är listan med alla symptom som försvunnit just nu. Symptomen är inte konstanta utan kan komma och gå från dag till dag. Det känns dock som att läget börjat stabiliseras:

Huvudvärk
Yrsel
Nervsmärtor i ansiktet
Nervsmärtor i tandraderna
Känselbortfall i ena armen, runt huvudet, ansiktet, ryggen och båda benen men främst hälarna
Reflexbortfall i benen
Dimsyn
Smärtor i ljumsken (där jag blev biten)
Stel nacke
Hörselbortfall på ena örat nästan borta (kommer och går)
Inkontinens
Trött (kan bero på de andra bakterierna med och det är forftarande kvar)

Smärtor i bröstet

Högt blodtryck

Matthet i benen

För två veckor sedan började jag med frekvensterapi på HBZ kliniken. Första besöket resulterade i att smärtorna i låren försvann. De smärtorna har jag hela tiden härlett till Ehrlician. De har inte påverkats av intag av antibiotika. Har inte kunnat ta Rimactan som biter på Ehrlicia. Blev mycket piggare när jag började med frekvensterapi. Även om det gav snabbt resultat så har det gått för kort tid för att jag ska kunna göra en utvärdering av metoden. Har numera en apparat hemma som jag hyrt i tre månader. I den ligger flera program som tillsammans är över 6 timmar långt.

Under hela sjukdomsperioden har inte orkat testa så många metoder. Förutom antibiotikan så har endast 10 g C-vitamin om dagen hjälpt och nu kanske även frekvensterapin.

Kollodialt silver har hjälpt för många, men jag reagerar inte alls på det. Höll på ett tag och slutade för att testa igen, men det gav ingen skillnad någon av gångerna. Har därför slutat med det.

Både Borrelia och Twar är svåra. Beroende på stadium och sort så reagerar de olika på olika behandlingar och varje individ drabbas olika. Många blir svårt sjuka medan andra endast får symptom vid ansträngning.

Här hör ni Gunde Svan berätta om Twar och hur det har drabbat hans familj. Är faktiskt inte säker på att han bara har Twar. Han går till en läkare som inte skickar prover till Tyskland så... Läkaren han går till är dock mycket kompetent vad gäller Twar.

I går ringde läkaren från företagshälsovården. Hon frågade först hur jag mår och hur det går för mig och min behandling. Sen kom frågan hon hade på hjärtat. Det visade sig att hon fått en patient som råkat ut för samma sak som mig. Hon undrade om hon kunde få kontaktuppgifter för provtagning och vård. Så klart fick hon det eftersom jag känt att hon stöttat mig hela vägen och tror på behandlingen.

Företagsläkaren var den läkare som till slut behandlade mig med Doxyferm och hon är även den enda läkare som trott på mig och vad som orsakat min sjukdom. Hon har sagt att hon kan skriva intyg på att det var Borrelia hon behandlade mig för till de som påstått att jag aldrig haft Borrelia.

Denna nya sjuka patient kan skatta sig lycklig att han kom till henne. Förhoppningsvis finner han hjälp snabbare än mig.

I dag satt jag och tänkte tillbaka på hur länge sen jag mådde som jag mått i dag. Kom fram till att det var förra sommaren när jag avbröt vistelsen i Luleå. Då avbröt jag eftersom jag inte orkade hålla på i stugan och ville komma hem då jag bara kände mig sämre och sämre för var dag.

I dag är jag glad att jag är så frisk som jag var då. Tänk vad olika refrenser man har. Denna sommar kanske jag åker hem och är lika pigg som jag var när jag åkte upp till Luleå förra året.

Har fortsatt behandlingen med Doxyferm, men har inte börjat ta de andra medicinerna. Har haft fruktansvärda Herx med alla Borreliasymptom samtidigt och styrka gånger fem. På det har jag mått illa så jag vaknat och tomkräkts om nätterna. Har även frossat och haft feber och har haft fruktansvärda problem med magen.

Gång efter annan har jag varit redo att bryta behandlingen, men i ren desperation har jag kört vidare. Har känts som att välja mellan pest eller kolera. Att sluta med behandlingen är förenat med att leva livet i misär. Att fortsätt behnadlingen har känts som att ta livet av sig långsamt.

I dag har läget stabiliserat sig. Magen är mycket bättre. Jag blir illamående mer och mer sällan. Borreliasymptomen har avtagit. Nu är de jobbigaste symptomen att jag är matt och svag. Sandpapperkänslan och svullnaden i munnen har börjat lägga sig.

Funderar lite på om Borrelian kanske ger sig på magen. Har läst att andra skrivit  det tidigare. Tycker det är konstigt att magen blir bättre och bättre ju längre jag äter antibiotika annars.

Nu håller jag tummarna för att blodvärdena inte ska ställa till det. Har fått höga B-trombocyter, B-Leukocyter och P-natrium. De två förstanämnda beror förmodlingen på att jag blev smittad av ett virus och var förkyld i några dagar. P-natrium blev högt förra gången jag åt Doxyferm och även om det är ett njurvärde så tror jag inte att det är något alarmerande. Tänker inte börja ta de övriga medicinerna då Doxyferm biter så bra på både Twar och Borrelia i mitt fall. Bättre att bli frisk långsamt än inte alls.

Lycka till alla ni andra där ute och ge inte upp!

Måendet just nu är som det är. Domningar, yrsel, huvudvärk, illamåendee, sticker i fötterna när jag går och jag känner inte när jag stryker mig över pannan. Det kallas Herx. Borrelian gånger tio. En reaktion som kommer när man är under behandling och bakterierna dör. Mitt i allt detta tänds dock ett litet hopp om framtiden för de som drabbas framöver.

Om ni kommer ihåg så bytte jag läkare för ett tag sedan då den förra hotat om att anmäla mig för att vara för sjuk för att orka ta hand om mitt barn. Detta eftersom jag hävdade att jag hade kronisk Borrelia. Hon menade att om jag hade Borrelia så var jag så sjuk att hon måste ifrågasätta om jag orkar ta hand om mitt barn.

Min nya läkare och jag är överens om att symptomn inte tyder på fibromyalgi (det lider jag av sen tidigare). Han har tagit en kopia av provsvaren jag fick från Tyskland. Han har skickat dem till infektion i Solna som inte kunde tyda dem. Då skickade han dem till en labläkare i Solna. I dag har jag fått svaret från min läkare med citat från labläkaren. I svaret erkänns att jag kan lida av neuroborrlios och så har labläkaren skrivit "restsymptom av borrelia är vanligare än vad vi tidigare trott".

Labläkaren svarar att det fortfarande inte finns några prover som tyder på att jag har Borrelia. Det är inte så konstigt eftersom Sverige inte vet vad det är för testmetoder de använder sig av i Tyskland. De hävdar fortfarande att det ska läka ut av sig själv. Yeah right säger jag bara. Jag tänker inte bli utförsäkrad i väntan på att bli frisk. Först sa de ett tag, sen ett halvår och nu ett år till två år. Om två år har jag ingen möjlighet att betala för vård utomlands om symptomen kvarstår för då har jag inget arbete att återvända till.

Texten där labläkaren erkänner att restsymptomen är vanligare än de trott är ett enormt genombrott. Äntligen en liten spricka i förnekelsen.

Riktar ett stort tack till min nya läkare som verkligen försökt finna svar i det svenska förnekande systemet. Nu hoppas jag att han inte byter vårdcentral. Jag tänker då aldrig byta läkare igen om jag inte tvingas för att han slutar.

Träffade den troende läkaren i dag. Jag kan börja om med behandligen. Tror inte att jag vågar mig på Rimactan igen. Man ska vara rädd om sin lever.

Fick även byta ut Azithromycin mot en annan medicin som inte ger sådana hemska diarreér. Kommer inte ihåg vad den hette, men det kommer info när jag hämtat ut den.

Symptomen på Ehrlicia är för närvarande borta d v s illamående och frossa. Även smärtorna i benen lyser med sin frånvaro.

Borreliasymptomen har tyvärr slagit ut i full blom igen. Yrsel, ont i ansiktet och domningar.

Till veckan måste jag hitta ett lab som kan ta uppföljande prover på mig. Tydligen rätt dyrt. Får skynda mig att långa pengar medan jag forftarande har kvar mitt arbete.

Håll tummarna för att jag klarar behandlingen så jag kan behålla arbetet. Kan eventuellt klara mig på 75% inkomst ett tag om jag blir utförsäkrad. Det blir tufft men jag känner inte att jag orkar pressa mig upp i arbetstid. Det är på gränsen redan nu.

F o m onsdagen den 16/5 avbröt jag behandlingen då levervärdena visade sig vara höga. Hela min kropp skrek av smärta i magtrakten och all mat rann rakt igenom. Sen dess har jag fokuserat på att få ordning på magen.

Vårdcentralen har beslutat att de inte kommer att ta uppföljande prover för att se hur min kropp mår under behandlingen. Så jag kan inte börja om förrän jag får en remiss för provtagning. Det innebär att jag får betala provtagningen ur egen ficka.

Mitt mående vad gäller Borrelian är avsevärt mycket bättre. Har gått upp till 75% arbete. De senaste fem dagarna har jag dock fått tillbaka yrseln.

På fredag ska jag besöka den "troende" läkaren igen för att diskutera hur vi går vidare vad gäller behandlingen. Min kropp svarade på behandlingen från dag ett. Hoppas kunna sätta igång igen innan alla symptom är tillbaka.

Det känns lite surt att ha varit sjuk i snart ett år när två och en halv veckas behandling med antibiotika gjort att jag kunnat gå upp i arbetstid.

Skäms på er infektionskliniker i Sverige, ni är pinsamt dåliga på att hantera kronisk Borrelia och dess sidoinfektioner.

Vi betalar skattemedel för att doktorander ska doktorera i ämnet Borrelia. Lite konstigt att de inte ens tar del av den vård och provtagning som sker i andra Europeiska länder. Kommer att förklara senare hur jag vet att de inte gör det. Andra länder är mycket bättre i ämnet än vi så varför slösa pengar på att börja om på ruta noll om och om igen. Jag har i alla fall ingen lust att bidra till denna ofullständiga forskning. Jag tycker de pengarna borde gå till vård utomlands för oss som är/kommer att bli kroniskt sjuka efter ett fästingbett.

Här kommer en fortlöpande rapport om behandling och läge. Jag började ta halv dos Rimactan den 2/5. Dagen därpå ökade jag till full dos d v s 300 mg. Efter en dag med full dos fick jag ett häftigt anfall och fick åka in till akuten. Alla värden var bra. De kollade dock inte levervärdena. Dagen därpå gick jag ner på halv dos Rimactan eftersom jag började må så fysiskt dåligt m illamående, huvudvärk  och extremt ont i magen samt att jag fått anfallet dagen innan. Avvaktade med att börja med Azithromycin.

När en vecka gått mådde jag något bättre vilket fortfarande innebar fruktansvärt dåligt. Jag började detta till trots med 500 mg Azithormycin om dagen.

När jag medicinerats i ca två och en halv vecka tog vårdcentralen prover på min lever. Det visade sig att de var höga. Slutade direkt med medicineringen. Nu väntar jag bara på att få ta nya prover för att se om de återställts.

I början av behandlingen fick jag värre symptom av Borrelian medan värken i benen gick bort nästan helt. Värken tror jag beror på Ehrlician. Värken kändes  som att det brinner i benen och efter en stund känns det som att de kyls.

Nu har Borreliasymptomen gått bort helt och värken i benen är på väg tillbaka. Håller tummarna för att Borrelian inte blossar upp igen. Borrelian var den smitta som skulle vara lättast att bli av med. Däremot skulle Twar ta lång tid. Även symptomen på Twar har lättat, men endast något.

Det har nu gått fyra dagar sedan jag slutat m behandlingen. Nu håller jag tummarna att symptomen för Borrelia inte kommer tillbaka. Det skulle innebära att jag kan gå upp i arbetstid.

Att leva med Twar är asjobbigt, men jag kan i alla fall arbeta. Blir extremt trött och flåsig och det är jag fortfarande.

Känner i alla fall hoppet spira inom mig trots att det brinner som eldar i magen efter behandlingen. När alla värden är återställda är jag inställd på att börja igen. Rimactan tar jag dock aldrig mer.

Eftersom symptomen på Borrelian gick bort efter ca två veckors behandling så är jag än mer övertygad om att antibiotika är rätt väg. DEN HAR UPPENBARLIGEN BITIT PÅ BORRELIAN! Om min kropp inte klarar behandlingen får jag börja fundera på om örtbehandling är alternativet.

Känns med facit i hand rätt onödigt att ha varit sjuk i närmare ett år p g a att svensk vård inte behandlar mer än 10 dagar m antibiotika. Hade jag lyssnat på dem hade framtiden förmodlingen slutat med ekorrhjulet arbetslöshet och sjukskrivning.

Hej, innan jag berättar hur det går för mig vill jag tipsa om att det annonseras efter personer som drabbats av Borrelia på hos Barometern.

Redan när jag fick schemat för hur jag ska medicineras började jag inta Artemisia annua intense för att försvaga de cystor som både Borrelia och Twar cystar in sig i. De övriga medikamenten gick inte att få tag i på apoteket så de fick vänta.

Den 2/5 kunde jag äntligen börja behandlingen, medicinerna fanns på plats. På schemat var det ordinerat både Rimactan och Azithromycin i sex dagar. Eftersom jag är allergisk mot vissa mediciner och födoämnen tog jag endast halv dos Rimactan första dagen. Detta för att testa om jag skulle reagera allergiskt. Jag fick direkt häftiga biverkningar som huvudvärk, illamående och extremt ont i magen. Däremot inga allergiska reaktioner.

Eftersom jag fick häftiga biverkningar efter halv dos ökade jag dosen Rimactan till 300 mg (full dos), men avvaktade med Azithromycin. Skulle delta på en konferans i jobbet måndag och tisdag och ville inte riskera att inte orka.

Från torsdag till lördag kände jag mig som en mosad säck potatis som skulle lyftas ur sängen varje morgon. På söndag släppte det och jag kände mig piggare. Huvudvärken och illamåendet lättade. Däremot gav jag vika och bytte ut ordinerad Lactiplus mot Losec.

Måendet under denna vecka är sammanfattningsvis sämre och bättre. Förutom biverkningarna från medicinen så känns det inte som att Rimactan hjälper mot Borrelia (vilket ingen påstått), men värken i benen som förmodligen berott på Ehrlician har gått bort nästan helt och sandpappret i gommen som berott på Twar har förbättrats avsevärt. Magen tar helt klart stryk av detta och jag hoppas att jag ska kunna fullfölja behandlingen när den nu är påbörjad. Men det bästa av allt är att jag orkar hålla en konversation och kan komma ihåg vad som sagts. Däremot märkte jag under konferansen att det var jobbigt att leda en diskussion eftersom närminnet forfarande inte är återställt.

I dag tog jag en halv dos Azithromycin för att se om jag reagerar allergiskt. I morgon blir det full dos om jag inte reagerar. Än så länge känner jag inget och det är nu två timmar sedan jag tog den.

Är helt slut efter konferansen och ligger helt utslagen i dag. Det är som det brukar. Sen brukar jag vara kapabel arbeta på torsdagen igen. Sådana är mina veckor numera. Får se hur statusen är nästa vecka ...