I dag var jag på astmakoll med Edina hos hennes barnläkare. Vi har varit där en gång tidigare efter att hon haft samtal med rektor och pedagog från förskolan angående Edinas hälsa. Eftersom allt fungerar på förskolan nu så har jag känt att jag inte frågar om hur samtalet gick.

Innan vi skulle lämna barnläkaren i dag så berättade läkaren på eget initiativ att pedagogen som själv har astma tyckte att Edina är frisk och inte har astma. Hon tyckte sig kunna astma eftersom hon har det själv. Läkaren sa att det är klart att det blir svårigheter när pedagoger tycker sig veta allt om astma bara för att de har det själv. Detta trots att astma kan se olika ut hos olika personer. Till detta måste tillläggas att Edina dessutom har en svår astma.

Förutom astman så har deras misstro angående maten och Edinas glutenintollerans gjort att de inte tagit  hennes magproblem på allvar.

Man kan ju tycka att pedagogen och rektor på förskolan hade kunnat framföra en ursäkt eftersom de har behandlat mig och Edina rätt illa i hela denna historia, men inte. Det tycker jag säger mer om dem än om mig.

Att råka ut för denna behandling kan ju bero på att jag har lägsta rang av föräldraskap på förskolan. Det vill säga att jag är ensamstående mamma, har ett barn med en man med annat ursprung än svenskt och dessutom har varit svårt sjuk. Hade inte Edina gått på förskolan så hade säkert någon annan fått misstycket riktat mot sig. Nu vet jag hur det är att bli vuxenmobbad och det lär säkert inte bli sista gången med tanke på vår familjesammansättning.

Rätt eller fel. Omedveten psykologi tror jag. Vet att det finns de som inte tror som jag och jag tvingar ingen. Försöker  själv att arbeta med mina omedvetna fördomar och medvetandegöra dem. Det till trots så gör jag många tabbar och vissa fördomar har jag svårt att göra mig fri. De gör att jag i viss mån måste erkänna att jag är främlingsfientlig när det kommer till saker som är främmande för mig och som jag inte kan förstå.

En sak bär jag med mig i detta och det är att försöka tänka efter en och femtio gånger innan jag riktar misstro mot någon som inte förtjänar det.

Nu vilar vi bara i att allt fungerar med maten och medicinering på förskolan och så hoppas vi att det får vara så till den dagen Edina slutar. Det går ju inte att sticka under stolen att jag längtar till den dagen. Någon insamling till present blir det inte frågan om i vårt fall.

Usch, läste om SD:s historia nu på morgon. Förstår inte hur de kunde komma in i riksdagen. Hur kunde det bli så tokigt? Taktikrösta gärna, men inte på SD. Det är fel väg att gå för att visa missnöje vad gäller migrationspolitiken.

Påverka dina kamrater att gå till vallokalen eller att poströsta. Om fler människor som inte har sympatier för SD skulle rösta så skulle SD inte komma in i riksdagen även om de får fler röster än i förra valet. Glöm inte att din röst gör skillnad! Känner du dig osäker på ditt val så är det osäkra valet ändå bättre än att SD kommer in i riksdagen igen.

Tro mig när jag säger att de som vill att SD ska sitta kvar i riksdagen kommer att rösta. Är deras röst viktigare än din? NEJ!

RÖSTA!

Från årsskiftet får alla som ger gåvor till utvalda organisationer skattereduktion. Det innebär att de som ger bort gåvor för minst 200 kr per gåvotillfälle får skattereduktion.

Jag har aldrig bett om denna skattereduktion. Har någon gjort det?

Så klart ringer organisationerna som man ger gåvor till och frågar om man vill höja beloppet så det går på ett ut för den som skänker gåvan. Det vill säga att gåvobeloppet ska bli detsamma som tidigare efter skattereduktion, men att organisationen får mer pengar.

När jag skänker pengar i ett gott syfte ber jag inte om skattereduktion. Det är faktiskt det sista jag tänker på. Däremot ber jag om skattesänkningar främst åt pensionärer med låg pension. Sen ber jag även om mer pengar till skolorna för ett minskat antal elever i varje klass. Listan kan göras lång på vad jag önskar mig före skattereduktion på gåvor.

Med andra ord ropar jag inte hurra för ännu mer skattereduktion denna gång.

För ett par veckor sedan när jag ville gosa med Edina tittar hon upp på mig och min putande, trängtande läppar. Sen säger hon:

- "Mamma varför ser dina läppar alltid ut som chimpansläppar"?

När jag blev sjuk så fick jag många minnesluckor och även personlighetsförändring till viss del. Jag glömde koden till visakortet och kunde bara handla med körkort. Koden till bredbandsmodemet som jag haft i flera år glömde jag bort. När jag handlade mat så hade jag aldrig pengar på kortet för att jag glömde att hålla koll. När jag bilade till Luleå så hade jag glömt vilka ställen jag passerar på vägen upp. Detta trots att jag åkt den vägen massvis med gånger. Min vän Anna sa att minnet kommer tillbaka när jag blir bättre. Jag trodde henne inte. Det kändes så avlägset.

Mitt humör ska vi inte tala om. Jag blev grinig. Sen fick jag svårt att förstå vad andra sa och kunde inte hålla en konversation.

Nu kan jag hämta ut pengar på visakortet för att jag kan koden. Jag kan även koden på mitt mobila bredband. Jag tror att jag kan minnas platserna jag passerar när jag åker till Luleå. Men jag har inte koll på vad jag har på kontot. Det sistnämnda beror nog mest på att jag alltid glömmer och alltid har glömt att föra över pengar på det. Vissa saker blir aldrig bättre även om man hoppas.

Nu kan jag hålla en konversation och jag kan förstå vad folk omkring mig pratar om även om vi är flera som talar i ett rum.

Minnet och jag är på väg tillbaka. Så tack gode gud för att du hade rätt Anna!

Kram