När jag blev sjuk så fick jag många minnesluckor och även personlighetsförändring till viss del. Jag glömde koden till visakortet och kunde bara handla med körkort. Koden till bredbandsmodemet som jag haft i flera år glömde jag bort. När jag handlade mat så hade jag aldrig pengar på kortet för att jag glömde att hålla koll. När jag bilade till Luleå så hade jag glömt vilka ställen jag passerar på vägen upp. Detta trots att jag åkt den vägen massvis med gånger. Min vän Anna sa att minnet kommer tillbaka när jag blir bättre. Jag trodde henne inte. Det kändes så avlägset.

Mitt humör ska vi inte tala om. Jag blev grinig. Sen fick jag svårt att förstå vad andra sa och kunde inte hålla en konversation.

Nu kan jag hämta ut pengar på visakortet för att jag kan koden. Jag kan även koden på mitt mobila bredband. Jag tror att jag kan minnas platserna jag passerar när jag åker till Luleå. Men jag har inte koll på vad jag har på kontot. Det sistnämnda beror nog mest på att jag alltid glömmer och alltid har glömt att föra över pengar på det. Vissa saker blir aldrig bättre även om man hoppas.

Nu kan jag hålla en konversation och jag kan förstå vad folk omkring mig pratar om även om vi är flera som talar i ett rum.

Minnet och jag är på väg tillbaka. Så tack gode gud för att du hade rätt Anna!

Kram