Jag har länge tyckte att barnkonventionen borde bli lag. Detta trots att barnkonventionen behandlar barnens rätt till båda föräldrarna på ett för mig främmande sätt. För mig känns det helt främmande att barnen ska fara illa i förfarandet att ha rätt till båda föräldrarna. När Edina var liten fick vi en bok skickad till oss som jag började läsa för Edina. Jag insåg snabbt att jag inte kunde stå för innehållet i den då vår familj inte faller in under den outtalade normfamiljen. Kastade boken i soporna ganska omgående om jag inte minns fel. I rätten till föräldrarna finns alltid nyanser av brunt. Ingen förälder är perfekt, men det finns föräldrar som är oförmögna eller direkt olämpliga att ta hand om sina barn. I de fallen känns det som att barnkonventionen snarare förespråkar föräldrars rätt till barnen än tvärtom. Även om listan på UNICEF:s hemsida, som listar upp innehållet i barnkonventionenser, ser trevlig ut så upplevde jag inte texterna i boken som vare sig lämpliga eller trevliga.

I går fick jag dessutom veta att samkönade äktenskap strider mot barnkonventionen. Det innebär att barnkonventionen om den blev lag lag skulle utesluta barnens rättighet att få ingå i en kärleksfull familj om föräldrarna är samkönade.

Med denna vetskap har jag nu ändrat inställning till huruvida barnkonventionen bör bli till lag. En lag som ser till barnens rätt är absolut på sin plats, men just nu känns det som att barnkonventionen är framtagen i någon annans egenintresse än just barnens. Kanske av något trossamfund där normalitetsföräldrar d v s två gifta föräldrar med olika kön förespråkas och där de som valt att skaffa barn på egen hand, de som av olyckliga omständigheter blivit ensamstående föräldrar eller samkönade partners pekas ut som olämpliga.

En lag som verligen ligger i barnens intresse och inte någon vuxens egenintresse kan det bli verklighet?