Redan i onsdags kände jag mig piggare, men hade fortfarande ont p g a Borrelian. På torsdag började smärtan i ansiktet att släppa. I sista minut bestämde jag att vi åker till Helsingfors. Läkarvården runt Borrelia är ju trots allt bättre i Finland än i Sverige enligt mig och många andra drabbade. Så varför inte.

Edina hade gjort en lista på vad som skulle packas så vi hjälptes åt med packning efter listan i torsdags. Sen postade vi minimellosarna som vi gjort. Tyvärr glömde jag ta kort på dem innan vi skickade in dem. De kommer väl att dyka upp på tv snart så håll utkik efter en rockig, blond kille med röd skjorta, tigerbrallor och mikrofon samt en rocktjej med svart hår och rosa tröja och brun kjol och gitarren i högsta hugg. Dessa figurer har vi hjälpts åt att knåpa ihop. Edina har ritat och designat och så  har jag fått klippa. Sen har hon limmat och limmat.

Sagt och gjort. När vi packat klart och gått förbi postlådan åkte vi till Helsingfors med Siri och Linda. Vi åkte med Silja Symphony. Efter att ha åkt med denna båt kommer jag aldrig mer att välja VIKING LINE. Mycket roligare och kändes mycket säkrare med Silja Symphoni. Kändes jättekul att åka då barnen varit så fyllda av förväntan i flera veckor. 

Redan vid ingången möttes vi av två kända muminfigurer och som vanligt när man åker till Finland så följer dessa figurer en genom hela resan. Det första barnen gjorde när vi entrade rummet var att etablera ett lekrum i burspråket. Dessa rum som vetter mot promenaden rekommenderas till föräldrar. Barnen kunde sitta och kika på uppträdandena utanför utan en massa folk som trängde undan dem.

  Under tiden kunde mammorna andas ut och surra vuxensaker. Helsingfors är vacker och på vår väg mot Stokkman fotade vi lite och njöt av det vackra vädret trots blåsten.Tiden fram till lunch tillbringade vi på Stokkman. Exlusivt men lite för dyrt för min smak. Passade dock på att handla en massa julklappar och presenter när vi ändå var i farten. Ska på två barnkalas denna vecka.

Efter lunch drog vi vidare mot K-Citymarket. Vi trodde det var 400 m. Men det var snarare 4 km. Vägvisaren måste ha menat att det var 400 m till lokaltrafiken som skulle ta oss dit. Vi tänkte att om det bara är 400 m så kan man lika gärna gå. Väl framme var vi tvugna att sätt oss ner och fika. Jag tänkte att promenaden och Borrelian säkert skulle döda mig nu. Sen shoppade jag Kuomastövlar till Edina, men det fanns inte till Siri. Sen skulle vi ta spårvagnen till båten. Det slutade m att vi gick och kom fram m fem minuters marginal. Hade sen ångest över att jag kanske skulle komma att dö på båten. Det visade sig dock att Borrelian inte blossade upp och vi kunde sova i frid. På morgonen innan vi skulle hoppa av i Stockholm shoppade vi ännu mer. Jag köpte två absolut nödvändiga saker.  Edinas shoppingtema handlade om prinsessor.

Väl hemma kom Hampus, Marika och Micke och bistod mig i att skruva isär Edinas säng och bära ner den till källaren. Själv vågar jag inte bära tungt eller använda musklerna av rädsla att insjukna. Status just nu är rätt god. Det är bara näsan som är lite bortdomnat och så hör jag illa på ett öra.

Att resa med barn ger en ännu ett perspektiv på upplevelserna. De ser så mycket som jag inte ser. Det ger en ännu en dimension på livet.

Extra kul är att vi hittat två nya vänner som vi kunde göra detta äventyr med. Toppen!

På morgon vaknade jag och var pigg. Har fortfarande ont, men glädjen över att orka älska Edina är överväldigande. Nu när jag sitter i soffan som en dag av många "numera" började jag kika på gamla bilder igen.

För ett par veckor sedan hjälpte Edina grannen med katten. Hon matade den och släppte in den när den var less på att vara ute. Lite gos blev det också. Känns så härligt att grannen kan ge mitt barn lite av det jag själv fått som barn. Vi kan inte ha katt p g a allergier. Lite klapp och kel vid enstaka tillfällen fungerar dock. Här en bild på en stolt Edina. Joons var lite tveksam först men när hon gett honom mat ett par gånger så blev de kelkompisar. Numera hoppar han alltid fram ur buskarna om han ser att hon kommer.

För någon vecka sedan var vi på COOP med Anna och Loke. Vi behövde inte handla för det hade vi redan gjort på förmiddagen. Det är vid sådana tillfällen man får tid över att kolla lite extra i diskarna och kolla sånt som man tänkt kolla men oftast glömmer i sitt sökande efter att fylla matkorgen med allt man MÅSTE ha.

Hur som helst så har Anna introducerat färdiga gluten- och mjölproteinfrina pannkakor från ICA i vårt liv. Under detta besök slog det mig att de pannkakorna alltid ligger bredvid den glutenspäckade varianterna. Mina steg tog oss mot hyllan med blodpudding. Och gissa om vi blev överraskade? Där fanns gluten- och mjölkfri blodpudding. Tjoho! Förslusten av blodpudding i Edinas liv har varit en stor förlust. Sen två år tillbaka har hon önskat att få blodpudding och nu kan hon få det.

Det finns dock inte pannkakor till Edina på COOP. För att köpa dem får vi vända oss till ICA. Nu ska jag kolla om ICA har blodpudding. I så fall begränsar vi besöken på COOP för att endast inköpa deras egna hygienprodukter från "Änglamark". Krav och allergimärkta toppenprodukter om man kan leva med svintohår. Änglamarks köttfärs är av någon anledning också toppen att laga mat på. Den är alltid färsk. Gissar att det är för att det är deras eget varumärke och att de värnar om det.

I går skulle vi ha festlig fredag. Edina fick välja mellan tacos, hamburgare eller havregrynsgröt. Hoppades på det sistnämnda då jag fortfarande lider av sviter från Borrelian. Sov hela dagen medan Edina var på förskolan.

Edina valde ... havregrynsgröt m lingonsylt, socker och kanel. HURRA! Mums! Billigt, näringsriktig, mättande och framförallt latmanskost. Jippi!

Den första juli följde Edina med till jobbet. Sen brassade vi iväg upp mot Luleå med släpkärra där bak. Första anhalten tog oss till Levar där vi stannade för att sova på Levar hotel. Ett litet mysigt stället nedanför Lyksele.

Dagen därpå var första målet att stanna och se Eric Saade i Skellefteå. Det har jag bloggat om tidigare så jag lägger bara in en bild på det här. Sen drog vi vidare till Norrfjärden och mormor. Efter en natt var jag tvungen att besöka stugan, i Luleå, för att se hur den mådde. Det var väldigt stökigt på tomten, men i övrigt mådde den bra. Jag drog snabbt dit huvagnen som papppa förvarat på sin tomt och sen började renovering och semesterliv. Husvagnen ska vi ha att sova i medan jag renoverar stugan. Sen säljer jag den snabbt som ögat. Semesterlivet bestod även av havsbad, på Gläntan i Piteå. Tyvärr är Edina väldigt frusen så trots en supervarm sommar och relativt varmt vatten föredrog hon bassängbad. Vågorna på Gläntan uppskattades dock av oss alla. Superhärligt att kastas omkring i vattnet.

Eftersom mammorna och syskonen till dessa två barn älskar att gå på marknad så fick barnen privilegiet att göra Luleå marknad med dem. Det enda vi handlade var godishalsband och vindsnurror. En toppendag!

   Första två veckorna i stugan bestod mest av att rensa, rensa, rensa och köra till tipp, köra till tipp, köra till tipp. Edina tyckte det var såååååååå tråkigt i stugan så hon stannade mest hos mormor, moster, Fabian och morbror.

    Mitt i rensandet var jag tvungen att riva en matkällare på gården som börjat rasa ihop.

   Paralellt med det arbetet rensade jag bort rosor på tomten. De hade spritt sig och bildat som en taggdjungel på gården. När jag rev bort rötterna blev det som ett jordlandskap där de varit. Då kom jag på att jag kunde skyffla jord från den platsen och fylla igen matkällaren. Sen kunde jag anlägga en lekplats vid och i gropen.

   Vid några tillfällen följde Edina och mormor med till stugan. Och någon enstaka gång även kusin Fabian. Det var vid ett sådant tillfälle vi fick besök av både svart huggorm och en galen humla. Huggormen fick gå ett tragiskt öde till mötes då jag halshögg den med berått mod. Slingrar den sig mot barnen har jag inga betänkligheter om den är på min tomt. Sen på eftermiddagen började en humla attackera Edina. När jag försökta vifta bort den från henna började den att attackera mig. När vi sprungit iväg från platsen började den attackera Fabian. Sen tappade den bort oss för fem minuter. Därefter attackerade den mormor, men då hade även humlan sett sin sista dag. Nu är den ett minne blott.

Eftersom morfar fyllt år i juni passade vi på att bjuda ut honom på restaurang. Restaurangen hade en väldigt fin takinredning. Maten var sådär, men de kunde tillhandahålla gluten- och mjäökfritt till Edina så jag är ändå positivt inställd. Edinas allergier har verkligen ändrat min inställning till restauranglivet.

  Ïnför fisketur köpte vi Edinas första flytväst. En stolt ägare var tvungen att ha den på sig. I bilen kunde hon bara ha den i famnen. Efter inköp åkte vi till Badhusparken för lite lek och glass. Det är riktigt mysigt där. De brukar även ha loppis där under helgerna.

    Å så lite bilder från stugan när barnen leker, jag svettas och hur det började när jag skulle riva väggarna inomhus.

       Och nej ni behöver inte oroa er. Jag kopplade bort elkablarna eftersom jag rev. Här kändes livet lite kaotiskt.

  Å då var det dags att prova fiskelyckan.SSom gav utdelning. Barnen var lyriska. Det blev dock inget bättre napp än så här.

   De små liven fick simma tillbaka. Kanske har de vuxit till sig till nästa år. Sen rev jag lite mer väggar. Himla kul att hitta gammalt packvirke under den fastnitade pappen med blomtapet.

   Så fyndade jag en lekställning på blocket. Tidstyp 70-tal.

   Någon blev förälskad i den direkt.

   Eftersom Luleå består till stor del av sand kändes det naturligt att åka ut och köpa sand till sandlådan i ett sandtag.

     Å  så här blev resultatet.

   Helt plötsligt ville Edina följa med till stugan för det blev så himla kul med en lekplats.

     Sen blev det dags för Piteå dansar och ler, PDOL. Tyvärr har bilderna från tivolit försvunnit från kameran av någon anledning. Men  en huvudattraktion på PDOL är maten. Mums!

   Lite bassängbad och festis.

   Premiär på Bilar 2.

     Å så lite stämplar från packvirket som stugan innerväggar pryds med.

   Tremänningen Maja och Edina fann varandra i sitt pysselintresse. Maja lärde Edina att göra blommor.

   På väg hem stannade vi till på Noliamässan i Umeå, men det gav inget. De hade inte utställning av förbränningstoaletterna jag är intresserad av. Är osäker på vilken jag ska välja, Cinderella eller Toamoa. Tror att det blir en Toamoa eftersom den inte har en motor som kan gå sönder.

    Väl hemma satsade vi på lite umgänge innan vardagen slog in. Glömde dock kameran vid de flesta tillfällen, men två bilder på fyra dagar fick jag ihop i alla fall.    Summa av kardemumma kan man säga att vi haft en supersemester. Det är första gången jag satsat nästan sex veckor på en plats. Det kommer jag att försöka göra igen. ATT REKOMMENDERA!

Sedan den dagen jag fick Edina har jag inte sett mycket på tv. När den är på är det någon typ av barnprogram eller text-tv som gäller. Under semestern har jag unnat mig att se "Sommar med Ernst" ett par gånger. När jag såg snickaren Per Starrin (som numera medverkar i programmet) for mina minnen tillbaka till F21 i Luleå på slutet av 80-talet. Jag arbetade där på den tiden och snickaren Per gjorde lumpen där då.

Helt plötsligt började en massa minnen från den tiden kretsa i mitt huvud. Har inte ägnat den perioden många tankar sen jag slutade och flyttade till Stockholm. Det var en kul tid med mycket festande och party, party. Levde alltså ett helt annat liv än jag gör i dag.

När jag arbetade på F21 hade jag en policy att inte involvera mig personligt eller ens för en natt med någon där. Skulle inte vilja arbeta där med en massa florerande rykten. Det räckte dock med att vara en partytjej för att skapa rykten. Lite hångel och ett par förälskelser blev det förstås. Efter det jag flyttat till Stockholm 1989 fick jag höra att jag och en annan tjej kallades för F21-bresarna över hela Luleå. Det var ingen som ville tala om det för oss när vi fortfarande arbetade på F21 och bodde i Luleå. När jag fick höra det föll bitarna på plats. Jag förstod helt plötsligt varför det ropats hora efter mig vid ett flertal tillfällen. Det var speciellt en kille som gjorde det vid upprepade tillfällen.

När jag fick höra ryktena skrattade jag. Har alltid varit en ganska jordad person och gör inte speciellt mycket som jag känner att jag behöver skämmas för. Lever mitt liv som jag vill leva det samt är så trygg att jag är tråkig. Kanske var det, det som provocerade den som startade ryktet.

Tänker dock i detta nu att vi inte kommit långt vad gäller jämställdhet mellan kön sedan dess. Fortfarande verkar det som att kvinnor i detta avlånga land inte får ha ett sexliv utan att skämmas för det. Tjejer blir mobbade via sms och facebook och stämplade som horor. Undrar ibland om folk i allmänhet vet vad en hora är. Skänker i detta nu en stärkande tanke till de tjejer som blir stämplade som hora och utsätts för påhopp och mobbning. Hoppas och önskar att de kan gå vidare och skratta åt det precis som jag gjorde.

Vad har nu detta med snickaren Per att göra?! INGET! Han väckte bara minnena till liv. Det enda jag kan säga är att han fortfarande är sig lik annars hade jag inte känt igen honom.

Hoppas att den dagen kommer då kvinnors sexliv inte längre är något att skämmas över eller ens lägga sig i. DET ÄR PRIVAT!

Nu har Edina varit på sin första fisketur. Den gjorde vi tillsammans m kusin Fabian och moster. Förra söndagen åkte vi till Holsträsket utanför Piteå och fiskade. Det är en sjö med inplanterad ädelfisk. För 60 kr får man hyra båt i sex timmar. Man behöver inte förbereda nåt innan förutom att ta med sina fiskegrejer förstås. Det  är bara att åka dit med kontant växel på fickan. När man väl är där lägger man pengar i ett kuvert och skriver vad man betalat för (fiskekort, båt, husvagnsplats). Sen är det bara att fiska. Flytvästar finns på plats. Jag rekomenderar dock att man tar med egna. De var lite luskänsla över dem enligt mig.

Den 27/6  hade de inplanterat röding. Det var ingen av dem vi fick på kroken. Barnen var dock nöjda med de små abborrar de fick. Efter tre timmar var de vuxna nöjda, men barnen ville stanna. Kul att de gillar det. Då kan det bli mer av detta framöver. Nästa gång kanske vi tar med en hink så barnen kan få kika närmare på abborrarna. Denna gång fick de leva vidare i det fria.  

När vi kom till stugan i Sinksundet i Luleå var tomten stökig och ingevuxen. Började nästan gråta när jag såg det. I två och en halv vecka rensade jag på tomten och körde flera lass m skrot på en enorm släpvagn till sopstationen LV7  (en av Sveriges största återvinningsstationer). Jag älskar verkligen detta ställe och önskar att Stockolm införde detta system på allvar. I Länna kan man dock hitta en butik m begagnade vitvaror och annat.I höstas rensade jag bort rosenbuskar. När vi kom i början av juli hade de vuxit upp och spridit sig. När jag börjad dra i rötterna fick jag en jordig tomt. Samtidigt rev jag en matkällare som höll på att rasa in. När kaoset var som värst beslutade jag mig för att placera sandlådan där jag redan grävt och att jag skulle använda jorden för att fylla igen hålet efter matkällaren. Förra ägaren hade lämnat en massa skrot på tomten, men även en skottkärra. Det tackar jag min lyckliga stjärna för.Trädgårdsarbete är inte min starka sida. Jag tycker det är astråkigt. Men när det helt plötsligt handlade om att anlägga en lekhörna blev det helt plötsligt kul. Allt hårt slit har verkligen gett resultat. Först köpte jag grova plank och vinkeljärn m hål i och skruvade ihop sargen. Sen satte jag den på plats över den grävda gropen. I botten lade jag markduk för att förhindra ogräs att växa i sandlådan. I Luleå kan man köpa sand i stora grustag. Jag köpte sand hos Jord proffset. Det kostade 300 kr för ett släp. De fyllde släpet med en traktor så jag slapp göra det själv. På gården fick jag dock skotta själv. Jag kan intyga att sand är tungt.   Pricken över i-et kom när jag hittade en helt fantastisk lekställning på blocket för endast 200 kr. Helt plötsligt blev lekhörnan en helt fantastisk lekpark. Nu återstår att se om barnen gillar den med.