En matkasse är en jättefin julklapp. Speciellt om den går till något av alla fattiga barn vi faktiskt har här i Sverige.

Varför inte övveraska och skapa en helt ny "årets julklapp" som räddar liv till en liten peng. Poliovaccin är billigt och räddar många liv. Finns att köpa hos UNICEF. Haka på ni med!

På morgon väckte Edina mig när hon sa: -"Mamma varför får jag aldrig rida på hästar"? När jag svarade: -"Du har ju ridit på hästar". Fick jag svaret: -"Å, jag glömde". Det visade sig att hon talat i sömnen.

Senare när hon såg på tv denna tidiga morgon och jag diskade visade de reklam för julkalendern. Helt plötsligt hör jag på Edinas läten att hon blir rädd och kommer springande in till mig. Hon talar om att det börjar ett program den första december. Sen säger hon: -"Mamma jag kan ta mina gosedjur och ligga i sovrummet medan du ser programmet på tv. Det är jätteläskiga tjuvar". Hmmm, gissar att vi inte kommer att se julkalendern i år.

Hur rolig ska inte denna dag bli när den börjat med så gulliga inslag.

I år vill Edina vara Lucia på julfesten, Det ska jag som feminist uppmuntra. Väljer att fira helgonet Lucia trots att jag är svensk. Lucia gick sin egen väg inte mannens och på vägen offrade hon sina ögon. Den stackars mannen som hon var torlovad med blev så förnedrad att han såg till att hon brändes på bål. Verkar dock som att mitt minne sviker i denna fråga. I alla fall om man läser det som står i länken.

Edina kommer hur som helst att bli världens finaste Lucia.

Nu har vi haft en jättemysig helg igen. Fredag blev det mys m Linda och Siri med övernattning.

 
Lördag kom Anna och Loke förbi och ungarna var världens gulligaste lejon. Luvan och nosen finns på Ikea. Edinas ögonmask har vi köpt på Kolmården.

I dag har vi firat Caspians födelsedag  m Johanna och Caspian, flera veckor i efterskott.  

Edina fick ihop ett alster som jag inte sett henne göra förut. Det är så häftigt att se hur hon utvecklas i sitt skapande.  

Har anmält intresse på en trea. Var på plats 39. Alla 20 som fått visning har tydlingen hoppat av. Nu står jag på plats 18. Tror inte jag kan ta den om jag får den. Orkar inte flytta nu. Trots att helgen varit lugn har jag ont i ansiktet igen. Ser fram emot att Edina ska på dagis i morgon så jag kan vila. Har i alla fall tur att vi har vänner som inte ger upp om oss.

Kommer själv ihåg hur jag med visst förakt pratade om curlingmorsor någon gång under 90-talet. På den tiden ville jag absolut inte ha barn och tyckte inte att bebisar var speciellt gulliga.

På den tiden tyckte jag rätt illa om mig själv och kunde inte se att min avkomma skulle bli så fantastisk som hon blev.

I dag är läget ett annat. Jag älskar mig själv och jag har blivit den curlingmorsa som jag så hett föraktade. Numera älskar jag alla barn. Edina har förstås en egen plats i mitt hjärta. När hon kom fick jag en annan syn på föräldraskapet. Nu ska hon curlas! Hon ska curlas att ta vara på sig själv. Hon ska curlas i att förstå att hon inte behöver göra allt själv. Hon ska curlas till att bli bekväm och be om hjälp. Hon ska helt enkelt curlas till att få det bra. Att curla innebär att föräldrar lägger sig i sina barns liv och deras utveckling. Precis som i curling sopar man vägen framför dem.

På måndagar går Edina på balett. Hon tappade suget för det en gång när pianisten nös. Tyvärr har vi inte så många män i vår när umgängeskrets så jag har upptäckt att hon är känsligare för deras agerande. Hur tacklar jag det som curlingmorsa? Jo, jag skapade festliga måndagar. Vi äter, sedan dess, alltid pannkaka på måndagar. Sen kallar vi det för festliga måndagar. I måndags slog vi på lite extra stort och gjorde en pannkakstårta. Allt detta för att Edina ska fortsätta att gå på baletten eftersom hon alltid är så glad när hon varit där.  

Sen finns det andra plan där curlingmorsan träder fram. Det gäller t ex bråk om kläder. En dag insåg jag att våra morgnar var riktiga mardrömmar vad gällde humör och tid för att välja kläder. Det slutade med att jag var så arg på morgnarna att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. För att curla bort det började jag med att köpa nya trosor som inte knölade. Det räckte inte långt. Sen började jag ta fram kläder på kvällen som vi var överens om att hon skulle ha. Det fungerade inte. Till slut kom jag på att hon fick välja mellan två tröjor och två byxor. Då fungerade det. Det är så här det är att vara curlingmorsa. Att curla innebär också att man lyssnar till barnets behov. Kan det vara av ondo att som barn bli lyssnad till?

Här kommer en bild av Edina som precis fått en ny tunika med älvor på. En överraskning som gick hem hos Edina.   

Vad ska jag curla nästa gång? Är det att finna ett sätt för Edina att umgås mer med vuxna män? Eller ska jag curla henne i något annat? Vem vet. Däremot vet jag att det finns de som lägger sig i hur jag uppfostrar mitt barn. Ibland undrar jag om det är lättare att kritisera och lägga sig i ensamstående mödrars uppfostran. Sen undrar jag om de som lägger sig i tror sig vara bättre själva på att uppfostra sina barn? I så fall har jag nyheter till dem. Det finns ingen perfekt förälder!

Jag är stolt över att vara mamma och väldigt stolt över hur jag har hanterat vårt liv hitintills trots motgångar med allergier, sömnlösa nätter, mina sjukdomar som börjat poppa upp. Edina är en glad liten filur. Jag är en glad mamma. Dessutom har jag lärt mig att jag besitter en otrolig styrka. Försöker så klart ta åt mig av konstruktiv kritik och när någon säger något gott om mig som mamma eller om Edina så suger jag på det lääääääääääääänge. Så tack alla ni som så ofta talat om för mig att Edina alltid ser så glad ut! Det suger jag på än idag.

Hej alla. Det har inte hänt så mycket sen senast. Jag är hemma och sjuk medan Edina som blivit frisk är på dagis om vardagarna.

I går hade vi en trevlig kväll med Anna och Loke och sen sov vi över där. Det känns roligt att få lite helgkänsla ibland. Det kan vara svårt att skapa när man lever mor och dotter. Alla kvällar blir liksom lika. Vi har tur som är priviligerade med dessa vänner som vi gärna har helgmys med och som vi känner sen länge.

I dag blev det parkhäng m Marika och Hampus. Det var länge sen eftersom jag inte orkat ut om helgerna. Med andra ord är jag lite bättre. Känns uppfriskande

När vi kom hem blev det gnöl angående godis, I går kväll fick barnen godis och i dag har vi fikat, När vi kom hem hängde Edina i skafferiet och försökte under skrik och gråt tillskansa sig av det godis vi har kvar sen resan till Helsingfors.

Senare fick hon en smoothie gjord på soyayoghurt, havremjölk, melon (för sötman) och frusna blåbär och hallon. Det var mums.

Nu ska vi ligga och pilla navelludd resten av kvällen. Jag känner mig lite sämre just i denna stund. Hoppas det känns bättre i morgon igen.

I måndags var det dags för Edina att ta bort polypen. Hon har haft jobbigt att prata när hon både ska prata och andas genom munnen. Eftersom jag själv var väldigt sjuk var det osäkert om hon skulle kunna operera sig. Samma dag som operationen skulle äga rum hade min yrsel lagt sig och jag kunde köra bil till operationen. Efteråt åkte vi hem och sov 20 timmar under första dygnet. Ingen av oss var i form för något annat. Försökte få i henne lite vätska när jag vaknade mellan varven, men det mest kom upp. Tydligen gör blodet som rinner ner i magen att man kräks första dygnet. Här en bild på skrutt när hon sover i soffan med en bunka redo att kräkas i.  

Dag två innebar hel dag framför tv:n och en lång sovstund för oss båda. Dag tre var hon pigg som en lärka. Hon fick ett brev från kusin Fabian med massa hjärtan och kärlek. Edina blev såååå lycklig. Önskar att man kunde fånga de lyckliga känslorna på bild. Lyckades inte denna gång heller, men här läser hon brevet ingående.  

Sen har det bara matat på. Mycket pyssel, kel och gos. Näsan inget bråk alls. Edina såg i och för sig fram emot att få vara med mig i en vecka. Har förstått att man får vara glad så länge barnen känner så. Ett halsband och armband till mormor knåpade Edina ihop. När vi skulle sätta dem i ett kuvert ångrade Edina sig. Hon tyckte de var så fina så hon blev ledsen om hon inte fick ha dem längre. Plutt!  

En vecka har gått och Edina är friskförklarad f o m i morgon.

Då var det dags för halloween. Denna gång hade en förälder bjudit in till stor fest. Jag hade tänkt gå som mig själv, men när jag hade sminkat Edina till skelett ville hon sminka mig. Sen valde hon snabbt ut en häxhatt och en näsa som jag skulle ha. Här är duon på väg upp till festen.

Man kan nästan bli rädd när man ser Edina spela farligt skelett på festen.  

Fantastika unge, på ett fantastiskt ställe med fantastiska människor. Tänk att vi hamnade här och just där?!

Den här mammans hjärt blir fyllt av gläde när hon ser barnets glädje. Delad glädje är dubbel glädje. Det har blivit en sanning utan modifikation sen Edina kom in i mitt liv.