I går när jag körde bil till jobbet började de spela en låt m Lady gaga. Helt plötsligt började jag storgråta hejdlöst. Någonstans kom fysiska minnen om sena nätter och dans ute på krogen över mig. Kanske var det kroppens saknad av den glädje det ger att dansa natten lång som utlöste sorgen.

När jag satt där och lättade på ventilen undrade jag varför. Har svårt för att gråta över egna bekymmer och besvär. Däremot gråter jag direkt någon varit med om något jobbigt eller så fort jag ser en drama på teater eller bio.

Denna gråtattack kom utan förvarning, utan någon förklaring. Mina tankar var tomma, attacken intensiv. Efter ett liv fyllt av trauman, sorger och nu den senaste tidens sjukdom, kanske det är dags för kroppen att sörja. Med åren har jag lärt mig att undantrycka saknad. Kanske var det den som gav sig till känna. Kanske saknaden av den vän som beslutade att ta sitt liv. Så oåterkalleligt. Drömmer fortfarande att hon rest bort och isensatt sin död. Sen kommer hon tillbaka och allt blir som innan. Alltid lika sorgligt att vakna och veta att hon inte kommer tillbaka. Vill så gärna att hon ska träffa Edina och se hur jag har det nu.

Gråten kändes som en lättnad. När jag parkerade bilen på jobbet och gick in kändes stegen lättare än när jag gick till bilen tidigare.

Kanske är jag nära Nirvana i detta liv. Det sägs ju att ju större motgångar man möter i livet desto närmare nirvana har man kommit.

I dag känns livet ljust. När jag blev gravid fattade jag ett medvetet beslut om att ändra mitt tankemönster. Att inte gräva ner mig i problem utan se ljust på det som händer. Det vände mitt liv i mörker till ett liv fyllt av kärlek. Kärlek både till mig själv, till min omgivning och mest av allt till Edina.

Ändå kommer gråten över mig. Kanske är det rädslan över att dö. I stället för att som tidigare längta efter slutet har jag börjat fasa för det. Vill leva länge och se hur det går för Edina och alla de som står oss nära.

Borrelian har fått mig att se döden i vitögat. Nu ska jag dock skicka prover till Tyskland. Datum är satt till den 28/3. Priset är 5000 kr. Om jag ska ta coinfektion prover blir det ännu mer. Får se vart det slutar. Känns dock billigt jämfört med vad sjukdomen kostar både i inkomstbortfall och livskvalitet. Är så glad att det finns hjälp där ute.

Inget ont som inte har något gott med sig. Jag har börjat ta hand om mig själv vad gäller träning och motion. Kanske är det så att allt har någon mening. Har även slutat ignorera mina sjukdomar. T ex har jag en tumme som inte fungerar som den ska. Nu har jag beställt datum till ortoped. Fick remiss för snart ett år sedan, men har intalat mig att jag kan leva med en knasig tumme. Nu har jag fattat beslutet att jag faktiskt är värd något bättre än just en knasig och ond tumme. Många gånger fattar slumpen mina beslut åt mig och det känns som att det blir rätt. I slutändan hoppas jag få leva till 80 och helst längre än så. 100 skulle vara kul att toutcha. Men ska jag göra det måste jag vara aktiv, lyssna på min kropp och leda den in i ålderdom.

Kram på er alla där ute! Vad vore världen utan er?!

 

Linda

29 februari 2012 21:08

Närsom helst du känner för att lätta ditt hjärta, så vet du vart vi finns ♥ Stor kram

http://pancakeheavenworld.blogspot.com

Cecilia

1 mars 2012 08:01

Ja det var konstigt när det hände. Känner mig inte så ledsen. Ibland måste kroppen ventilera verkar det som. Jag ventilerar ju redan till dig. Ventilera tillbaka bara:-D

 

Linda

1 mars 2012 13:40

Kroppen tar ut sin rätt, den lagrar och släpper fram det vi kan hantera för stunden, annars skulle allt bli övermäktigt!
Taack vännen :) ♥

http://pancakeheavenworld.blogspot.com

Cecilia

3 mars 2012 08:09

Så ere nog:-D

 

Anette

17 mars 2012 14:42

Hej! Jag känner igen mig på pricken. Har hänt några gånger då jag minst anar. Har också borrelia... Kanske är det några små spirosar som tar vägen ut genom tårarnas flöde! Vi kan ju hoppas ;)

Cecilia

18 mars 2012 10:23

Tråkigt. Önskar ju att det inte fanns fler som råkat ut för samma sak.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går var vi in och frågade om de på Clipso i Skärholmen kunde fläta om luggen på Edinas afrohår. De kände på luggen och gav ett pris på 50 kronor. Vi bokade tid i dag på förmiddagen klockan 11. På morgon åkte vi dit lite extra glada. Jag för att...

Har inte orkat blogga mycket å det senaste, men nu börjar valet närma sig och Hamilton gjorde mig rätt häpen med Folkpartiets valfläsk. Kan inte låta bli att reagera.   Hamiltons och Folkpartiets valfläsk i ekonomidebatten är såååå skrattretande ...

Jag är lite upprörd över de onyanserade diskussionerna runt datorer i skolan. Varför visar inte Skolverket/politiker befolkningen och lärarna vilka alternativ som finns att välja mellan innan vi/de får svara på frågor om ja eller nej till datorer i u...

På väg till och från jobbet kör jag förbi några uteliggares bosättningar. Jag har noterat att de bär vattendunkar från bensinmacken ca en km från själva boplatsen. Det ser väldigt tungt ut.   I något obestämt ögonblick bestämde jag mig för att kö...

Mitt i städningen var jag tvungen att avbryta för att ventilera frustrationen över femte jobbskatteavdraget. Vart tror ni kostnaderna sparas in? Blir det i form av höjda högkostnadsskydd? I så fall börjar vården vara till för de friska, arbetande sam...