Nu känns det återigen som att jag är på bättringsväg. Talade med en farfar till en flicka på dagis. Han sa att när han hade nevros borrelios så tog det flera månader efter slutförd behandling innan han blev frisk. Eftersom jag känner att jag sakta men säkert blir bättre får jag ge mig till tåls. Bättre det än att få den variant som de kallar kronisk här i Sverige. I Tyskland har man en annan syn på det.

Avvaktar däför med att kontakta läkare i Tyskland och fortsätter att överdosera salt och C-vitamin.

I dag fick jag hjälp av Micke att bära vinterhjulen till bilen. Om yrseln är o.k i morgon så sätter jag mig i bilen och kör till en verkstad som får skifta hjul åt mig. Allt går med lite hjälp. Är så otroligt tacksam för att den finns att tillgå på nära håll.

På morgon väckte Edina mig när hon sa: -"Mamma varför får jag aldrig rida på hästar"? När jag svarade: -"Du har ju ridit på hästar". Fick jag svaret: -"Å, jag glömde". Det visade sig att hon talat i sömnen.

Senare när hon såg på tv denna tidiga morgon och jag diskade visade de reklam för julkalendern. Helt plötsligt hör jag på Edinas läten att hon blir rädd och kommer springande in till mig. Hon talar om att det börjar ett program den första december. Sen säger hon: -"Mamma jag kan ta mina gosedjur och ligga i sovrummet medan du ser programmet på tv. Det är jätteläskiga tjuvar". Hmmm, gissar att vi inte kommer att se julkalendern i år.

Hur rolig ska inte denna dag bli när den börjat med så gulliga inslag.