Kommer själv ihåg hur jag med visst förakt pratade om curlingmorsor någon gång under 90-talet. På den tiden ville jag absolut inte ha barn och tyckte inte att bebisar var speciellt gulliga.

På den tiden tyckte jag rätt illa om mig själv och kunde inte se att min avkomma skulle bli så fantastisk som hon blev.

I dag är läget ett annat. Jag älskar mig själv och jag har blivit den curlingmorsa som jag så hett föraktade. Numera älskar jag alla barn. Edina har förstås en egen plats i mitt hjärta. När hon kom fick jag en annan syn på föräldraskapet. Nu ska hon curlas! Hon ska curlas att ta vara på sig själv. Hon ska curlas i att förstå att hon inte behöver göra allt själv. Hon ska curlas till att bli bekväm och be om hjälp. Hon ska helt enkelt curlas till att få det bra. Att curla innebär att föräldrar lägger sig i sina barns liv och deras utveckling. Precis som i curling sopar man vägen framför dem.

På måndagar går Edina på balett. Hon tappade suget för det en gång när pianisten nös. Tyvärr har vi inte så många män i vår när umgängeskrets så jag har upptäckt att hon är känsligare för deras agerande. Hur tacklar jag det som curlingmorsa? Jo, jag skapade festliga måndagar. Vi äter, sedan dess, alltid pannkaka på måndagar. Sen kallar vi det för festliga måndagar. I måndags slog vi på lite extra stort och gjorde en pannkakstårta. Allt detta för att Edina ska fortsätta att gå på baletten eftersom hon alltid är så glad när hon varit där.  

Sen finns det andra plan där curlingmorsan träder fram. Det gäller t ex bråk om kläder. En dag insåg jag att våra morgnar var riktiga mardrömmar vad gällde humör och tid för att välja kläder. Det slutade med att jag var så arg på morgnarna att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. För att curla bort det började jag med att köpa nya trosor som inte knölade. Det räckte inte långt. Sen började jag ta fram kläder på kvällen som vi var överens om att hon skulle ha. Det fungerade inte. Till slut kom jag på att hon fick välja mellan två tröjor och två byxor. Då fungerade det. Det är så här det är att vara curlingmorsa. Att curla innebär också att man lyssnar till barnets behov. Kan det vara av ondo att som barn bli lyssnad till?

Här kommer en bild av Edina som precis fått en ny tunika med älvor på. En överraskning som gick hem hos Edina.   

Vad ska jag curla nästa gång? Är det att finna ett sätt för Edina att umgås mer med vuxna män? Eller ska jag curla henne i något annat? Vem vet. Däremot vet jag att det finns de som lägger sig i hur jag uppfostrar mitt barn. Ibland undrar jag om det är lättare att kritisera och lägga sig i ensamstående mödrars uppfostran. Sen undrar jag om de som lägger sig i tror sig vara bättre själva på att uppfostra sina barn? I så fall har jag nyheter till dem. Det finns ingen perfekt förälder!

Jag är stolt över att vara mamma och väldigt stolt över hur jag har hanterat vårt liv hitintills trots motgångar med allergier, sömnlösa nätter, mina sjukdomar som börjat poppa upp. Edina är en glad liten filur. Jag är en glad mamma. Dessutom har jag lärt mig att jag besitter en otrolig styrka. Försöker så klart ta åt mig av konstruktiv kritik och när någon säger något gott om mig som mamma eller om Edina så suger jag på det lääääääääääääänge. Så tack alla ni som så ofta talat om för mig att Edina alltid ser så glad ut! Det suger jag på än idag.