Redan i onsdags kände jag mig piggare, men hade fortfarande ont p g a Borrelian. På torsdag började smärtan i ansiktet att släppa. I sista minut bestämde jag att vi åker till Helsingfors. Läkarvården runt Borrelia är ju trots allt bättre i Finland än i Sverige enligt mig och många andra drabbade. Så varför inte.

Edina hade gjort en lista på vad som skulle packas så vi hjälptes åt med packning efter listan i torsdags. Sen postade vi minimellosarna som vi gjort. Tyvärr glömde jag ta kort på dem innan vi skickade in dem. De kommer väl att dyka upp på tv snart så håll utkik efter en rockig, blond kille med röd skjorta, tigerbrallor och mikrofon samt en rocktjej med svart hår och rosa tröja och brun kjol och gitarren i högsta hugg. Dessa figurer har vi hjälpts åt att knåpa ihop. Edina har ritat och designat och så  har jag fått klippa. Sen har hon limmat och limmat.

Sagt och gjort. När vi packat klart och gått förbi postlådan åkte vi till Helsingfors med Siri och Linda. Vi åkte med Silja Symphony. Efter att ha åkt med denna båt kommer jag aldrig mer att välja VIKING LINE. Mycket roligare och kändes mycket säkrare med Silja Symphoni. Kändes jättekul att åka då barnen varit så fyllda av förväntan i flera veckor. 

Redan vid ingången möttes vi av två kända muminfigurer och som vanligt när man åker till Finland så följer dessa figurer en genom hela resan. Det första barnen gjorde när vi entrade rummet var att etablera ett lekrum i burspråket. Dessa rum som vetter mot promenaden rekommenderas till föräldrar. Barnen kunde sitta och kika på uppträdandena utanför utan en massa folk som trängde undan dem.

  Under tiden kunde mammorna andas ut och surra vuxensaker. Helsingfors är vacker och på vår väg mot Stokkman fotade vi lite och njöt av det vackra vädret trots blåsten.Tiden fram till lunch tillbringade vi på Stokkman. Exlusivt men lite för dyrt för min smak. Passade dock på att handla en massa julklappar och presenter när vi ändå var i farten. Ska på två barnkalas denna vecka.

Efter lunch drog vi vidare mot K-Citymarket. Vi trodde det var 400 m. Men det var snarare 4 km. Vägvisaren måste ha menat att det var 400 m till lokaltrafiken som skulle ta oss dit. Vi tänkte att om det bara är 400 m så kan man lika gärna gå. Väl framme var vi tvugna att sätt oss ner och fika. Jag tänkte att promenaden och Borrelian säkert skulle döda mig nu. Sen shoppade jag Kuomastövlar till Edina, men det fanns inte till Siri. Sen skulle vi ta spårvagnen till båten. Det slutade m att vi gick och kom fram m fem minuters marginal. Hade sen ångest över att jag kanske skulle komma att dö på båten. Det visade sig dock att Borrelian inte blossade upp och vi kunde sova i frid. På morgonen innan vi skulle hoppa av i Stockholm shoppade vi ännu mer. Jag köpte två absolut nödvändiga saker.  Edinas shoppingtema handlade om prinsessor.

Väl hemma kom Hampus, Marika och Micke och bistod mig i att skruva isär Edinas säng och bära ner den till källaren. Själv vågar jag inte bära tungt eller använda musklerna av rädsla att insjukna. Status just nu är rätt god. Det är bara näsan som är lite bortdomnat och så hör jag illa på ett öra.

Att resa med barn ger en ännu ett perspektiv på upplevelserna. De ser så mycket som jag inte ser. Det ger en ännu en dimension på livet.

Extra kul är att vi hittat två nya vänner som vi kunde göra detta äventyr med. Toppen!