Efter att ha etablerat en ny kontakt via en kompis så har jag fått en ny bild av vad som måste göras. Att äta antibiotika och bota sig själv kommer förmodligen inte att hjälpa och det var även sista utvägen i min handlingsplan.

Nu vänder jag mig i stället till TBE- och Borreliaföreningen för att etablera en kontakt i Tyskland. Är bara så glad att jag är den strateg jag är och att jag inte finner mig i svaret att jag ska få leva med detta. Många har varit sjuka länge i denna vedervärdiga sjukdom innan de fått hjälp.

Det komiska är att man i Sverige kan utföra samma vård, men att det inte finns någon ansvarig läkare som kan göra det. Efter att ha träffat flera läkare som faktiskt antytt att de velat göra mer har jag utläst att det finns en grupp forskare som kväser vården runt Borrelia i Sverige. De har förmodligen inte haft sjukdomen själva. Då är det lätt att tycka att patienterna får leva med sjukdomen.

Nu ska jag kontakta TBE- och Borreliaföreningen. Sen måste jag väl förbereda arbetsgivaren på att jag vill ta ledigt i två veckor för vistelse utomlands.

Här är en berättelse från hon jag lyckligtvis fick kontakt med.

Fick även svar på min förfrågan om vart jag kan vända mig från Svenska ambassaden i Tyskland. Det känns dock bättre att gå via TBE- och Borreliaföreningen som även för statistik över oss som åker till ett annat land för behandling.

På morgon vaknade jag och var pigg. Har fortfarande ont, men glädjen över att orka älska Edina är överväldigande. Nu när jag sitter i soffan som en dag av många "numera" började jag kika på gamla bilder igen.

För ett par veckor sedan hjälpte Edina grannen med katten. Hon matade den och släppte in den när den var less på att vara ute. Lite gos blev det också. Känns så härligt att grannen kan ge mitt barn lite av det jag själv fått som barn. Vi kan inte ha katt p g a allergier. Lite klapp och kel vid enstaka tillfällen fungerar dock. Här en bild på en stolt Edina. Joons var lite tveksam först men när hon gett honom mat ett par gånger så blev de kelkompisar. Numera hoppar han alltid fram ur buskarna om han ser att hon kommer.