Mötte en granne på gården. Sa att jag varit sjuk i ett år i borrelia. Såg direkt i blicken att han blev oroad trots att vi inte känner varandra. Han hade haft en kollega som fick borrelia och som tappade allt minne utom det språkliga. Hon kände inte igen honom när hon kom tillbaka till jobbet. På något vis känns det skönt att möta en människa som man inte känner som direkt förstår att det är allvarligt det som hänt. Inga förklaringar bara ett medkännande.

Nu har jag läst provsvaren ett varv till. Jag har lite svårt att ta in texter numera. När jag läser igenom papprena igen så står det både att Borrelian är aktiv och att jag har Twar.

När jag läste värdena tidigare så måste jag ha kastade jag om referensvärden och mina värden. Nu när jag läser texten nedanför så står det: "The CD-cell-count is an indication for a chronic immune-suppressive situation caused by Borrelia burgdorferi.

Vad gäller twar så står det: "The result of the Elispot-Lymphocyte-Transformation-Test (LLT) is an indication for an actual cellular activity against Clamydia pneumonaie.

Kort och gott. Jag har Borrelia och Twar. Nu ska jag bara diskutera behandling med min "troende" läkare.

Under resans gång har jag hittat sköterskor och läkare både i Sverige och i Polen som erbjudit sin hjälp. Däremot har vårdcentraler, neurologakut och infektionsakut friskförklarat mig så många gånger att jag inte håller räkning längre.

Bara Twar i sig är en allvarlig sjukdom och det har ovan nämnda inte ens bemödat sig med att ta prover på trots att jag önskat det vid ett flertal tillfällen.

I kontakten med två kvinnor från Polen har jag fått lära mig att man i Polen tycker att svensk vård är kass.

I Tyskland (Augsburg) bjuds alla läkare in att studera deras upptäckter och vård. Där är man förvånade att svenska läkare lyser med sin frånvaro. Skulle vara intressant att veta vad andra länder har för synpunkt på svensk vård.

Själv tycker jag vården i Sverige suger. Är så jävla sjuk och blir inte ens utredd här. Skickad till psykolog och rehabilitering av fibromyalgi. Jisses! Jag har knappt orkat till sjukgymnastiken, men jag har tränat och gjort som jag blivit tillsagd. Lite av tortyr kan jag känna så här i efterhand när jag sitter med facit i hand.

Nu har jag fått provsvaren från Tyskland. De goda nyheterna är att de inte tyder på borrelia. Eftersom provsvaren inte är 100% säkra kan jag fortfarande ha kvar borrelian. Däremot tyder de avtagande symptomen på att den faktiskt är botad. Kommer att gå upp i arbetstid inom kort. Måste bara avvakta och se att jag inte får något fler återfall. Så om ett par veckor kanske jag vågar gå upp till 75%.

De dåliga nyheterna är att jag har twar. Det var inte mer än väntat. Nu gäller det att få behandling för det så kanske jag blir frisk sen. Jag har förstått att det innebär en lång resa, men nu väntar bara bättre tider.

Alla ni där ute som efter en häftig förkylning får problem med lufvägarna och får som sandpapper i gommen. Stå på er! Kräv twarprover. Om proverna tyder på twar så leta reda på en läkare som tror på twar och som behandlar er direkt och ända tills ni är friska. Gör inte som jag. Tro på sjukvården och acceptera att ni är sjuk i tolv år. För att till slut betala 7650 kr för att få reda på att det är twar.

Nu kommer jag med ett glutenfritt recept på pannkakor.

För att göra dem lite mindre onyttiga och pytteliiiiite nyttigare så sätter jag massor av ägg och spetsar dem med spenat. Edina tycker det är kul m gröna pannkakor.

Här kommer receptet på ca 11 supertunna medelstora pannkakor:

5 ägg (gör det lite nyttigare)

2 dl mjölk

2 dl Lailas blåa glutenfria mjölmix (ska de vara vetestärkelsefria så prova Lailas gula)

1/2 tsk salt

75 g smält smör (OBS! Det behövs inte smör i stekpannan sen)

25 g spenat (kommer att sätta mer nästa gång)

 
Denna smet fungerar utmärkt till crepes eftersom de går att göra supertunna.

Teflonpanna krävs!

Bloggen tenderar numera att bli den nya sjukdomsbloggen. Jag hoppas att det ska förändras inom kort. I dag kommer jag med ett pollenallergitips. Edina har utvecklat pollenallergi mot björk. För att lista ut vilken allergi det var så gick jag in och kollade pollenprognosen på Stockholms naturhistoriska riksmuseum. Där jag kunde utläsa vilka pollentyper som anlänt.

Sen gick jag in och lade in Edinas symptom i en pollendagbok i några dagar. Detta för att kunna utläsa vilken typ av pollen hon var allergisk mot. Redan efter tre dagar kunder jag göra en analys och se att hon förmodligen är allergisk mot björkpollen.  

Eftersom man, under pollensäsong, ska undvika att utsättas för ämnen som kan ge korsreaktioner på det pollen man är allergisk mot så kollade jag en hemsida med allergiinformaion. Under pollensäsongen försöker jag nu att inte utsätta Edina för äpple, kiwi, plommon, persika, körsbär, päron, jorgubbar, apelsin, banan, vindruvor, nötter, mandel, potatis, tomat, morot, selleri och diverse örtkryddor. Det kommer att bli svårt, men vad fasen ... vi ger det ett försök. Allt för en friskare framtid.

Vid nya möten med människor är jag naiv som person. Jag förutsätter att ingen vill mig illa. Däremot ser jag direkt när någon är elak mot andra.

Vid några tillfällen har det kommit till min vetskap att människor som inte känner mig baktalar mig. Det förvånar mig alltid. Hur kan jag vara så viktig för dem att de ödslar den tiden på mig?

Däremot vet jag när jag möter en fin människa. Ett sådant möte hade jag i dag. Visste det sedan tidigare, men i dag ställde hon upp för mig på ett sådant sätt att jag kommer att vara henne evigt tacksam. Vi umgås inte sen tidigare annat än i lekparken. Ibland utbyter vi några ord när vi ses på förskolan. Ändå var hon den som ställde upp och följde mig till min läkare som jag var tvungen att möta i dag för ett sista (surrealistiskt) besök. Upplevelsen med läkaren blev helt annorlunda när jag hade en annan vuxen med mig. Det var helt plötsligt ett möte där jag kände att vi närapå respekterade varandra.

Nu går jag vidare och byter läkare. Har ansökt om byte och hoppas att det sker snart. Lägger detta bakom mig.

Känner mig lätt i sinnet och tusen gånger klokare än i går. Hädanefter ska jag lyssna på min inre röst när den säger att jag möter en ängel. Resterande får passera revy i mitt liv.

I kväll mumsar vi på brända mandlar och popcorn. Här kommer receptet på de brända mandlarna.

2.5 dl strösocker

1.5 dl vatten

150 g sötmandlar

(3 msk vanillinsocker)

1) Börja med att värma strösocker och vatten. När det precis smält sätter du i sötmandeln.

2) Låt puttra tills mandlarna börjar smälla.

3) Ta av från plattan och rör kraftigt tills sockret stelnar.

4) Häll över det i en kall form och separera det lösa sockret tillbaka i pannan.

5) Sätt i några droppar valfri karamellfärg och värm det stelnade sockret tills det smälter.

6) Dra av pannan från spisen och sätt i mandlarna.

7) Rör tills allt stelnat.

Här är bilden på våra mandlar där Edina råkade hälla i nästan hela flaskan med karamellfärg. De är godare än de ser ut.

Lycka till!

I måndags när jag skulle parkera hemma började varningslampan för att ett elfel uppstått i bilen att lysa. Tempmätaren slutade att fungera och antisladdlampan lyste. Toppen! Vi som skulle åka för att ta prover på mig på onsdag. Då menar jag inte i Stockholm. Vi skulle på långtur.

Tur i oturen så var Loke sjuk så jag kunde låna Annas bil utan att inskränka på deras vardag. Så när onsdagen kom kunde jag, Edina, Linda och Siri åka som planerat. Barnen var glada och förväntansfulla. De var väldigt tålmodiga hela dagen trots att vi åkte 07.30 och kom hem kl 20.30 De fick handla var sin leksak och så åt vi middag på Max. En av Edinas favoritrestauranger.  

Ett så tråkigt syfte som att ta prover visade sig bli en toppendag. Denna veckas hjältar är familjen Rönnbäcks och Gradins. De har verkligen varit oumbärliga att ha i våra liv senaste tiden.

På måndag börjar jag att cykla. Bilen ska på verkstad först den 11/4. Så nu får den stå till vi åker upp till stugan med Anna och Loke ... Kanske måste provköra den innan bara.

Nu är i alla fall proverna tagna.