Nu har jag gjort gastroskopin som enligt mig är bland det värsta jag har utsatts för vad gäller vård. Den visade som väntat inget magsår bara bråck på magmunnen, frätskador i matstrupen och lite magkattar. Inget som kan förklara magsmärtorna alltså. Fick Omeprazol utskrivet och nu får jag äntligen en röntgen på magen.

Dagen innan gastroskopin upptäckte vi att Edina fått springmask. Så det var bara att boka läkarbesök till henne på morgonen. Sen åkte vi direkt till gastroskopin. Personalen verkade inte helt nöjd med att jag hade tagit med Edina, men vad skulle jag kunnat göra annorlunda? Ville inte vänta 2.5 månader till på en ny tid.

Edina fick en liten pall att sitta på i ett sterilt rum och en sköterska blev ombedd att kolla till henne. Jag hade tagit med en surfplatta så hon skulle kunna sitta och spela medan hon väntade. När undersökningen var som jobbigast såg jag att sköterskan som kollade till Edina oroat började kika in och se om vi var klara. Förstod intuitivt att det inte gick så bra för Edina att sitta utanför och vänta. När de drog ur slangen så släpptes Edina in innan den hunnit ut helt. En kram, ett famntag sen var det bara att gå vidare i livet.

Precis som förra gången tomkräktes jag under hela undersökningen och började dra ut slangen när jag trodde att jag skulle kvävas. Personalen skrek "NEJ" i kör och då sansade jag mig. Vi var alla helt slut efter undersökningen. Personalen var fantastiskt snälla och rara trots att jag förmodligen är en av deras envisaste och jobbigaste patienter genom tiderna. Ville inte ta lugnande innan och inte heller någon bedövningsspray i halsen. Efteråt sa de att det inte brukar gå att genomföra undersökningen när patienterna upplever undersökningen så jobbig. De var väldigt rara och sa att jag visat enorm styrka och att jag måste vara en otroligt stark person som kunde gå vidare trots paniken jag drabbades av när jag trodde att jag skulle kvävas.

Å, visst vill jag tro att det ligger något i det. Känner mig stark trots att min akilleshäl är rädslan för vårdapparaten och mediciner. Har verkligen fått gå igenom prövningar de senaste sex åren när jag varit tvungen att besöka vården och dessutom både ge och ta en massa mediciner. Hoppas att allt detta ska ligga bakom mig en dag och att jag och Edina förblir frisk intill min död om ca 60 år...

Nu tvättas det i tre veckor framöver. Sen hoppas jag att även springmasken ska vara ett minne blott.