Efter flera års plågor med Edinas mage och ständiga klåda så kan vi nu slå oss till ro. I somras så började en ny kokerska i köket på förskolan. Det första hon sa när jag gick in i köket efter semestern var:

- "Jag kan inte gluten, men jag har försökt läsa på och det verkar jättesvårt".

I samma ögonblick förstod jag att hon skulle fixa det. Edina har knappt haft ont i magen alls sen vi gick på semester och klådan är borta. Så nu till er som sett Edina ha ont i magen och som funnits där för oss och även till er som försökt förmedla att även ni sett Edina må dåligt till personalen förskolan: TACK! Vi har behövt er!

Till alla er som kämpar där ute. Ge inte upp! Stå upp för era barn eller för er själva! Ni har rätt! Ibland känns det som att man håller på att bli galen, men så är det inte. Det finns även de där ute som kommer att vara syrliga och som vill sätta sig på er. Låt dem tycka vad de vill! Ni vet att ni har rätt!

På Edinas senaste utvecklingssamtal sa pedagogen att alla har haft mer eller mindre ont i magen de senaste åren. Vet inte om jag ska tolka det som en ursäkt eller något annat. Jag undrar varför de i så fall under över tre års tid hela tiden sagt att de i köket är utbildade och kan gluten?

Nu är det dock passerat. På skolan finns en fördel jämfört med på förskolan och det är att det finns en skolsköterska där. De brukar vara duktiga på allergier och kan tala för de allergiska barnen. Där hoppas jag slippa känna mig lika liten och ensam som jag känt mig under dessa år.

Nu ska vi dock njuta av den sista tiden på förskolan. Edina har en av bästa pedagoger i sin grupp som man kan få. Nu kan jag uppskatta det i stället för att ha ångest över hur kvällen och natten ska te sig.

Att byta förskola tror jag inte är någon lösning. Har förstått att vi inte ensamma med att ha haft problem. Att byta förskola och bryta upp sitt barn från allt det de byggt upp har inte varit någon lösning för oss eftersom det kan bli precis lika illa på nästa förskola. Jag anmälde till stadsdelen och fick en dietist till förskolan precis innan sommaren. När jag fick veta att kokerskan skulle sluta blev jag jätteledsen, men nu med facit i hand så känns det toppen.

Känns kul att äntligen kunna delge lite goda nyheter vad gäller Edinas glutenintollerans. Det finns hopp alltså! Man ska sova om nätterna, inte gny och klösa sig själv.