Vad är det som gör att läkare måste övertyga om att det är i princip ofarligt med fästingar? Här är det t o m en läkare som torde ha träffat ett antal som mig som försöker övertyga om fästingars ofarlighet. Vad är det som driver läkarna att förneka  oss drabbade? Å, nej jag går inte i högt gräs och tror att fästingar är ofarliga!

Ibland undrar jag om läkare mist förståndet i sin övertygelse om att flera hundra drabbade bara hittar på. Är det det faktum att de inte vet bäst som gör att läkare måste håna kronisk Borrelia offentligt? Denna läkare gör inte det direkt, men absolut indirekt.

Först vaggar de in folk i en falsk trygghet genom att hävda att borrelia är enkelt att bota och sen lämnar man dem som drabbas av kronisk borrelia åt sitt öde när de blir sjuka.

Efter att Edinas förskolärare och förskolans rektor träffat Edinas barnläkare har mycket förändrats. Den störta förändringen är personalens bemötande. I dag har vi en dialog och vi bemöter varandra med respekt.

I dag berättade jag från hjärtat hur det känns. Jag sa att det känns helt fantastikt att det fungerar med maten och att vi blir bemött med respekt. Känns skönt att kunna säga något bra.

Livet är för kort för att vara långsint. Om människor förändras förtjänar de att få höra det. Nu njuter vi av att allt känns bra. Å, ja jag trodde det var omöjligt att ändra sina känslor efter det vi gått igenom, men jag kan ärligt säga att Edina i dagsläget har de bästa pedagogerna som går att få. Det gagnar ingen att vara bitter.

I veckan var Loke här en eftermiddag. Barnen lekte och fyllde så klart mitt hjärta med kärlek. Två barn som följt varandra genom livet och som är förtroliga med varandra. De började sjunga "Gagnam style" och så klart även "sexy lady".

Mitt i sången gjorde de ett avbrott.

I förtrolig ton frågade Loke: - Vet du var sexy lady betyder?

Edina sa: - Nej! (Även fast Loke berättat detta för henne en vecka tidigare).

Loke svarade: - Det betyder att man pussar varandra med tungan.

Sen tystnad, samförstånd och spänning i luften.

Loke kommer säkert att fråga Edina samma fråga igen och Edina kommer säkert att ge samma svar.

I förrgår var det fem månader sedan jag började med örtbehandlingen. Den senaste månaden har det hänt mycket. Har haft flera yrselfria dagar (två veckor i sträck) och de gånger jag haft yrsel så har den bara varat i någon minut. Jippie! 

De övriga symptomen är ungefär desamma som förra månaden, men inkräktar inte så mycket på vardagen längre. Orkar t o m cykla 40 minuter om dagen igen. Lite yrsel när jag nått målet, men den går över efter någon minut.

Däremot har jag sen jag började cykla fått en herxreaktion. Den är inte lika kraftig som tidigare. Lite öm och domnad i ansiktet och stickningar i fötterna. Det tolkar jag som att motionen verkar helande eftersom jag blir bättre efter varje period av herx.

Har gjort en uppskattning på totala jobbskatteavdraget i Sverige.

Här är parametrarna jag använt för uppskattningen:

1) Medelinkomst före skatt i Sverige för alla över 19 år och uppåt var 2011 enligt SCB 25 812 kr/månad.

2) Medelåldern 2011 var 41år (född 1970).

3) Har förutsatt att alla bor i Stockholm.

4) Har förutsatt att alla är medlemmar i Svenska kyrkan.

5) Befolkningsantal i dec 2011 var 9 482 855 st.

6) Antalet personer över 19 år var 2011, 7 306 209 st.

7) Antagit att arbetslösheten för alla över 19 år är 8.6%

Beräkningen för ett genomsnittsjobbskatteavdraget per arbetande person blir då 1 612 kr/månad.

Totalt så får de arbetande tillbaka 1 612x7 306 209x(1-0,086), d v s 1 076 473 4541 kr.

Det innebär att Sveriges arbetande befolkning får tillbaka över 10.76 miljarder per år.

Nog vet jag bättre saker dessa pengar kan gå till. I stället för att öka på klasskillnaderna kan man använda pengarna för att utjämna klasskillnaderna, eller ...?

Detta är absolut en enkel uppskattning och inte någon vetenskap. Har jag räknat fel så skriv gärna. Vill ni veta mer exakt får ni räkna på exakt var folk är bosatta och så vidare, men det tar för lång tid för mig.

OBS! Har inte dragit av alla pensionärer, sjuka och studerande som inte får jobbskatteavdrag.

En flicka sminkade sig på barntv i morse. Edina blev inspirerad och ville sminka mig snyggare. Misstänkte att jag inte kunde gå ut med hennes sminkning så jag sa att jag inte gillar att gå ut sminkad. Sa att jag förmodligen ville ta bort det innan vi går på sedvanlig lördagsbio. Å, jo, ja. Jag fick rätt.

Sminklådan är helt kladdig och vi är glada, men ingen av oss vill gå ut så här.      

Det är snart två år sedan jag senast cyklade för transport till jobbet. Det var på dessa cykelturer allt började. Första symptomen på borrelian var att jag fick smärtor i käkarna när jag cyklade. Sen blev de bara värre och värre.

Nu cyklar jag utan smärtor och det känns inte ens jobbigt. Allt är sig likt sen tidigare, men ändå inte.

Mannen på cykel som jag morsade på varje morgon möter mig inte längre. Det var alltid kul att se var vi möttes för om jag mötte honom vid start så visste jag att jag var sen. Mötte jag honom på slutet så visste jag att jag var tidig.

Däremot mannen med trumpet på pendltågsstatinen finns kvar. När jag hälsade på honom för första gången (igår) på nästan två år i går så slutade han att trumpeta och sa hej. I vanliga fall brukar han bara nicka. I dag var allt som vanligt, d v s han nickade medan han spelade.

Bonusmötet på stationen i morse var Petter. Alltid kul att se kändisar i verkligheten. Min reflektion var att han såg vänligare ut i verkligheten. Med det vill jag inte ha sagt något ont om hans person.

Smygmotionen som jag tillämpat sen jag fick barn tills jag blev sjuk är åter i rullning. Cyklar 40 min fyra dagar i veckan. Promenerar 30 minuter fyra dagar i veckan.

Utöver smygmotionen har jag börjat motionssimma 30 minuter varje vecka.

Tror inte att jag någonsin uppskattat livet som nu. Att bli svårt sjuk och måsa kämpa sig till att bli frisk gör en ödmjuk inför livet.

Nu har jag gjort gastroskopin som enligt mig är bland det värsta jag har utsatts för vad gäller vård. Den visade som väntat inget magsår bara bråck på magmunnen, frätskador i matstrupen och lite magkattar. Inget som kan förklara magsmärtorna alltså. Fick Omeprazol utskrivet och nu får jag äntligen en röntgen på magen.

Dagen innan gastroskopin upptäckte vi att Edina fått springmask. Så det var bara att boka läkarbesök till henne på morgonen. Sen åkte vi direkt till gastroskopin. Personalen verkade inte helt nöjd med att jag hade tagit med Edina, men vad skulle jag kunnat göra annorlunda? Ville inte vänta 2.5 månader till på en ny tid.

Edina fick en liten pall att sitta på i ett sterilt rum och en sköterska blev ombedd att kolla till henne. Jag hade tagit med en surfplatta så hon skulle kunna sitta och spela medan hon väntade. När undersökningen var som jobbigast såg jag att sköterskan som kollade till Edina oroat började kika in och se om vi var klara. Förstod intuitivt att det inte gick så bra för Edina att sitta utanför och vänta. När de drog ur slangen så släpptes Edina in innan den hunnit ut helt. En kram, ett famntag sen var det bara att gå vidare i livet.

Precis som förra gången tomkräktes jag under hela undersökningen och började dra ut slangen när jag trodde att jag skulle kvävas. Personalen skrek "NEJ" i kör och då sansade jag mig. Vi var alla helt slut efter undersökningen. Personalen var fantastiskt snälla och rara trots att jag förmodligen är en av deras envisaste och jobbigaste patienter genom tiderna. Ville inte ta lugnande innan och inte heller någon bedövningsspray i halsen. Efteråt sa de att det inte brukar gå att genomföra undersökningen när patienterna upplever undersökningen så jobbig. De var väldigt rara och sa att jag visat enorm styrka och att jag måste vara en otroligt stark person som kunde gå vidare trots paniken jag drabbades av när jag trodde att jag skulle kvävas.

Å, visst vill jag tro att det ligger något i det. Känner mig stark trots att min akilleshäl är rädslan för vårdapparaten och mediciner. Har verkligen fått gå igenom prövningar de senaste sex åren när jag varit tvungen att besöka vården och dessutom både ge och ta en massa mediciner. Hoppas att allt detta ska ligga bakom mig en dag och att jag och Edina förblir frisk intill min död om ca 60 år...

Nu tvättas det i tre veckor framöver. Sen hoppas jag att även springmasken ska vara ett minne blott.