Ett tips till alla gluten- och laktointoleranta. Äntligen har det kommit en strutglass i SIA:s glassboxar som är både gluten- och laktosfri.

Linda tipsade om att strutarna fanns att finna på COOP här på byn. Vi var så klart tvungna att rusa dit och köpa en. Edina tyckte den var supergod och jag tyckte den luktade fantastikt av blåbär.

Vilken skön midsommar. Midsommarafton firade vi med Anna och Loke. Vi började med pannkakslunch i lekparken på Anna och Lokes gård. Ungarna inledde denna afton med att ömsom bråka och ömsom vara vänner.

Sen blev det jordgubbar och glass i vanlig ordning. Barnen hann leka lite innan vi drog vidare till Lokes val av lekplats.

Väl där hade vi det fantastiskt bra. Ungarna badade och mammorna solbadade. Å alla var vänner. Anna offrade sin torra klänning för att få en bra bild.  

Sen hämtade vi middagen och drog vidare till nästa lekpark som Edina valt att spendera midsommarafton på. Även i denna park var allt fantastiskt. Å alla var vänner.  

Summan av kardemumma kan man säga att vi var rätt nöjda när vi efter över sju timmars firande begav oss hemåt.

I dag satt jag och tänkte tillbaka på hur länge sen jag mådde som jag mått i dag. Kom fram till att det var förra sommaren när jag avbröt vistelsen i Luleå. Då avbröt jag eftersom jag inte orkade hålla på i stugan och ville komma hem då jag bara kände mig sämre och sämre för var dag.

I dag är jag glad att jag är så frisk som jag var då. Tänk vad olika refrenser man har. Denna sommar kanske jag åker hem och är lika pigg som jag var när jag åkte upp till Luleå förra året.

Har fortsatt behandlingen med Doxyferm, men har inte börjat ta de andra medicinerna. Har haft fruktansvärda Herx med alla Borreliasymptom samtidigt och styrka gånger fem. På det har jag mått illa så jag vaknat och tomkräkts om nätterna. Har även frossat och haft feber och har haft fruktansvärda problem med magen.

Gång efter annan har jag varit redo att bryta behandlingen, men i ren desperation har jag kört vidare. Har känts som att välja mellan pest eller kolera. Att sluta med behandlingen är förenat med att leva livet i misär. Att fortsätt behnadlingen har känts som att ta livet av sig långsamt.

I dag har läget stabiliserat sig. Magen är mycket bättre. Jag blir illamående mer och mer sällan. Borreliasymptomen har avtagit. Nu är de jobbigaste symptomen att jag är matt och svag. Sandpapperkänslan och svullnaden i munnen har börjat lägga sig.

Funderar lite på om Borrelian kanske ger sig på magen. Har läst att andra skrivit  det tidigare. Tycker det är konstigt att magen blir bättre och bättre ju längre jag äter antibiotika annars.

Nu håller jag tummarna för att blodvärdena inte ska ställa till det. Har fått höga B-trombocyter, B-Leukocyter och P-natrium. De två förstanämnda beror förmodlingen på att jag blev smittad av ett virus och var förkyld i några dagar. P-natrium blev högt förra gången jag åt Doxyferm och även om det är ett njurvärde så tror jag inte att det är något alarmerande. Tänker inte börja ta de övriga medicinerna då Doxyferm biter så bra på både Twar och Borrelia i mitt fall. Bättre att bli frisk långsamt än inte alls.

Lycka till alla ni andra där ute och ge inte upp!