Nu har jag varit hemma m vård av barn i över en vecka. I söndags trodde jag att Edina höll på att bli frisk. Tyvärr falskt alarm. Verkar som att hon fått mycoplasma. Hon har fått antibiotika men är medtagen.

I dag åkte vi i alla fall en snabbis till Skärholmen (på läkarbesök). På väg hem tappade jag plånboken. Jag var helt övertygad om att en kvinna som kom fram till oss hade stulit den. Spärrade korten så fort vi kom hem. Sen ringde en klart påverkad man och sa att han hade lämnat in plånboken på polisstationen i Skärholmen. En stund efteråt ringde en kvinna från polisen. När jag berättade att jag redan visste sa hon: - "Jaha, han hann med det det var ju trevligt. När han var här skrek han och gormade som bara den".

Med dessa ord i åtanke och det tidigare samtalen hade jag i ärlighetens namn inte så många förhoppningar om att innehållet skulle finnas kvar. Gissa om jag blev förvånad när till och med enkronorna fanns kvar. Är dock inte ledsen för mina stulna fördomar.

Fick länsa Edinas spargris för att kunna åka och äta på MAX. Sen förde jag över pengar på min änglalika grannes konto så tar hon ut kontanter i morgon.

VAAAAAAAAAB och plånboksförlust till trots känner jag att denna dag var förgyllande. Att omvärdera fördomar till det bättre kan verkligen glädja en inombords.

Att avsluta dagen med middag på MAX tillsammans med Anna och Loke gör ju dagen extra bra. Tack för bästa sällskapet vännerna!