Nu var det dags för mig att få Borrelia. Under mina år i Stockholm har jag aldrig haft en fästing. Denna sommar har jag haft flera.

När jag cyklade till jobbet en morgon så kände jag att det gjorde ont att sitta på sadeln. Tänkte inte så mycket mer på det. På kvällen fick jag för mig att kolla om jag kunde se något trots att jag inte kände något längre. Till min stora fasa såg jag att jag hade ett rött märke som var ca 6 cm i diameter i ljumsken. Fattade dirket att det var Borrelia. Ringde därefter sjukvårdsupplysningen för att fråga om jag kunde vänta till dan därpå innan jag kontaktade vården. I upplysningen bad hon mig vänta till jag insjuknade innan jag kontaktade vården. Den informationen kändes helt fel. Väntade dock till dagen därpå och åkte sen in till jouren. Fick Kåvepenin direkt. Glad i hågen för att jag upptäckt bettet så tidigt åkte jag därifrån. Redan på kvällen kände jag mig sjuk och fick ont utanpå halsen, nedanför öronen. Efter fem dagar m Kåvepenin kände jag mig riktigt sjuk. Ont på halsen, i öronen. Tänderna kändes som att de höll på att lossna allihop. Då kontaktade jag vården igen. Det kändes inte riktigt rätt att jag skulle bli så mycket sämre när jag åt Kåvepenin. Läkaren kände på mig och tittade mig i öron, hals och näsa. "Jag kan inte se något sa han och du ser frisk ut så jag känner mig inte orolig". Besöket avslutade med att jag ifrågasatte varför jag kände mig så sjuk när jag verkade frisk. Då tittade han på mig och sa nåt i stil med att jag nog skulle vara frisk innan Kåvepeninkuren var slut.

På en onsdag när tio dagar passerat hade jag ont överallt ovanför axlarna. Nacken gjorde extremt ont, jag hade konstant huvudvärk plus denna smärta på halsen och i ansiktet. Då bad jag i desperation min chef om att få gå till Företagsläkaren. Det fick jag. Läkaren på företagshälsovården var väldigt ödmjuk då hon inte tyckte att hon kunde så mycket om Borrelia. Hon loggade in på en sida för läkare där symptom och behandling beskrivs. Eftersom hon läste på undersökte hon mig. Det slutade med att hon sjökskrev mig i två veckor och skrev ut dubbel dos av "Doxycyklin" då Borreliabakterien är extremt känslig mot denna antibiotika. Hade börjat få stel nacke vilket är förknippat med hjärnhinneinflammation. Redan första dagen kände jag mig bättre. Framförallt i nacken. Läkaren ringde både torsdag och fredag för att försäkra sig om att mitt tillstånd inte var sämre. I så fall skulle hon skicka mig till infektionskliniken.

Vad jag inte visste tidigare var att man ska kräva att få remiss till infektionskliniken om man tror att man har Borrelia och läkare inte tar en på allvar. Att skriva ut Kåvepenin är inte fel, men Doxycyklin borde vara det första man skriver ut då bakterien är extremt känslig mot denna. Om man är riktigt sjuk så kan man ta kontakt direkt med infektionsakuten. Ibland måste man få antibiotika intravenöst. Det är extremt farligt att inte få behandling mot sjukdomssymptom där nacken börjar stelna.

Efter fyra dagar av förbättrat tillstånd är jag nu åter sämre. Det kan ju vara nåt annat än Borrelia eller så är det så att dessa bakterier är extremt envisa. Får se hur det känns i morgon. Hoppas på att få vila när vardagen är åter och Edina kan vara på dagis. Under veckan fick hon tyvärr utslag och var tvungen att stanna hemma. Inombords grät jag när jag inte fick vara hemma och sjuk helt själv. Efter besök hos barnläkaren fick hon åter gå till dagis på fredag. En dag i sängen gjorde underverk. Hoppas kommande vecka kan göra detsamma.

Med detta hoppas jag att ni är rädda om er och går till läkaren om ni får en röd ring någonstans på kroppen. Får man inte rätt behandling kan det leda till kroniska symptom och vem vill leva med det? Om ni insjuknar och inte blir hjälpta tveka inte om att ta kontakt med infektionsakuten. Kram allihopa!